År 1745 säljs båda delarna av det kluvna Göksnåre 6, Båda ägarna, som var släkt, ingår i uppgörelsen. Den ena ägaren hade hamnat i sån stor skuld till bruket att han var tvungna att sälja. Den andra av bönderna, Anders Ersson, fick bosätta sej i det vi känner som Snickars och bli skogvaktare. Om den allmänna historien när det gäller förhållandet till bruket återkommer vi i en senare berättelse. Här har jag skrivit av ett dokument från denna försäljning samt gjort en väldigt fri översättning. Det gamla dokumentet är som ni ser svårläst, inte bara för de gamla ordens skull utan framförallt pga meningsbyggnaden som är väldigt svår. Krussidullerna i språket när man anger sk. fina personer är så snåriga så att man tappar tråden, så hoppa över sånt. Försök förstå dokumentet först så kan ni hoppa ner till min översättning sen, lycka till.
Kungl.ge Majesttz min Allernådigaste Konungs och Herres Trotienare och Tillförordnad Häradshöfding över Örbyhus Län, Norunda och Ohlands Härader med Dannemora och Löfsta Tingslagor i Upland. Jag Lars Braunerskiöld giör härmed Kunnogt och Witterligt för allom them om thetta mit Öpne Bref händer att förekomma, Se, eller höra Sig Föreläsas, att åhr efter Christi Börd, ettusendesiuhundrade och på thet fyrationdesiunde, den första dag ute Junii Månad, tå Jag för Rätta Satt, och Laga SommarTing höll med i menige Man och allmoge af Löfsta och Hollnäs socknar, å Wanligit Ställe uti Skierplinge Giestgifvaregård, Närvarande, jämte mig, Länsmannen Välachtad Isak Gestrin och Tingslagets edsvorne nämd.
Lät kamarherren Välborne Herr Carl De Geer, genom thes Bruksinspektor vid Löfsta , Herr Heinrich Bäck , anhålla om HäradsRättens faste och stadfästelse bref på 2nne fjierdedels skattefrälsehemman i Giöksnåre by och hollnäs Sockn, om 1 5/6 öreland hvarthera , till ärnående hvaraf, Inspectoren framgaf och lät kundgiöra 1: ° den afhandling som emellan Herr Kammarherren, och före detta bonden Anders Erson ther i Giöksnåre, tillika med hans hustru Anna Johansdotter under den 24 September 1745 , uti flere vittnens närvaru upprättad blifvit, theraf befants, huru som the senare , till den förra uppdragit och avstådt skatterättigheten af theras ägande fierdedels hemman i Giöksnåre Emot åtskillige betingande Vilkor och förmoner, såsom först det torpställe norribyn, som Anders Ersons fader Erich Anderson tillförne innehaft och bebodt. tillika med Slotterhagen, varpå torpet är bygdt, derinnom äfven äro 2nne små hampåkrar belägne. Dernäst Kohl och bönlandet, som tilförne blifvit under detta torp nyttiadt. jemväl siu stychen små linåkrar i Vreten öster om torpets tomthaga. En liten åker i Nyvreten . En liten Slotterhaga Öster om byn. En ängslotta vid Skatan, Torrörn benämnd. En äng vid kullen Storrödningen kallad. Vikängen Öster om byn. fyra spiäll i hemängen, allmänningarne kallade. Stulttegen i Västerängen. En instängd myr nordan från byn. Vårfiske uti lilla Strekan i Biörchskiärssundet. Nödig vedbrand, gärdslefång och något byggningsverk till husens vid magt hållande vid torpet. utav frälsehemmanens skogslotter. Nödigt muhlbete på bysens utmark. att blifva antagen till Brukets Skogvaktare öfver åtskillige hemmans Skogar, som i afhandlingen upräknas, och att derföre niuta i årlig lön, så länge han samma Sysla troligen förättar, niio och ½ tunna spannemål, Samt två fjerdingar salt.
Att Anders Erson och the av hans bröstarfvingar, som tid efter annan kunna komma att besitta torpet, måtte få niuta förfvar under Bruket, samt äga frihet, att med dagsverchen vid Lastageplatsen Ängskier Sig något förtjena, hvilka alla lägenheter Herr Kamarherren honom på begiäran efterlåtit, att för sig, sin hustru, barn och bröstarfvingar, nyttja, brucha och innehafva, såsom fördel undan thes hemman i Giöksnåre och Mahlen, dock att Anders Erson, thes hustru, barn och bröstarfvingar inte på något sätt, hvarchen genom kiöp eller byte, får bortlemna berörde torp och lägenheter till någon annan, än Herr Kamarherren eller thes arfvingar, icke heller att detta torp med the therunder lagde ägor och tillhörigheter, skall vara någon börd underkastat, i fall Anders Erson hans hustru Anna Johansdotter och theras bröstarfvingar voro alla med döden afgångne. Så kommer merberörda torp och lägenheter att läggas tillbacha under Herr Kammarherrens Hemman i Giöksnåre och Mahlen, emellertid och så länge detta torp af Anders Erson och hans arfvingar innehafvesskall därföre af dem sex dagsverchen åhrligen utgiöra antigen vid Löfsta bruk eller Lastageplatsen Ängskiär. I anledning häraf, med det mera, som sielfva afhandlingen omförmäler, har Herr Kamarherren med det sig således förvärfvade 1/4–dels Skattehemman i Giöksnåre å 3nne allmänna häradsting lagfarit, thembg åhr 1745 30 september 1 an gången, då och samma afhandling, till efterrättelse å bägge sidor, vardt uti protocollet, att ifrån ord intagen, samt Anders Erson bevist ther öfver meddelt , hvarvid Bonden Anders Ohlson Hollen sig anmält, och, på thes hustrus vägnar, såsom syster till Bytesmannens hustru, anfördt, det hvar then hon , eller hennes brorsbarn skola vara utlöste för theras andelar i Giöksnårehemmanet, det doch Inspectoren Bäck , så väl som Anders Erson lofvat, att innan lagfarten tillända lupit, fullgiöra, så att Anders Ohlsons hustru, och hennes brorsbarn, hvilka jemte Anders Ersons hustru, allenast varit rådande till en systerdel i hemmanet, skulle blifva i det målet tillfredsstälte. Och som vid nästpåföljande VinterTing 7 febr 1746 vardt med behörige qvittenser af 13 nov 1745 och 1 jan fortnämnde åhr bevist att sådant blifvit efterkommit.
Så har Herr Kamarherren å detta Hemman undfådt det 2dre upbudet och få vid sama års somarting den 29 Majj , det 3e Dito, Hvarefter laga stånd utan hinder fölgdt.
Och 2e deht upplåtelsebref, af den 25 sept 1745 som Maths Erson i Giöksnåret, uti 3nne Vittnens Närvaro, ifrån sig lämnat, thermedels han, i anseende dertill , att hans afledne fader Erich Mathson, och farbroder Pehr Mathson, hvilka varit ägare af det ¼-dels hemman i Giöksnåre, som han då för tiden bebodde, Samkat å Sama heman en ansenlig skuld vid Löfsta Bruk, 868 (riksdaler) 29 ½ öre kopparmynt, och han Maths Erson, jämväl under the framslutne svåra åhren, samma skuld påökat till 729 dal 10 öre dito mynt, uppdragit och afstådt till Herr Kamarherren Carl De Geer, detta sitt åboende ¼ hemman i Giöksnåre om 1 5/6 öreland. Emot det , att så väl bemälte hans faders och farbroders , somhans egen skuldsuma, tillsaman 1598 daler 7 ½ öre kopparmynt, blifvit honom eftergiven, och uti Bruksräkningarne afförd. I följe hvaraf Herr Kamarherren med detta hemman i Giöksnåre på samma tider, som med det föregående lagfarit, och således laga stånd therå ärhållit, utan att något det minsta klander deremot förspordts, hvilket att Häradsrätten hos sig i övervägande tog.
Och alldenstund utaf förenämde skiäl och omständigheter nogsamt inhämtades, att Kamarherren Herr Karl De Geer, medelft ofvan berörde torps och lägenheterafstående, jämte åtskillige andra utfästevilkor till förra bonden i Giöksnåre Anders Erson och hans hustru Anna Johansdotter, therom den åberopade afhandlingen, vidlyftigare förmäler, blifvit behörig ägare till Skatterättigheten af theras fierdedels hemman i Giöksnåre , theraf han förut äger räntan, jämväl för en ärkiend skuldfodran af 1598 daler 7 ½ öre kopparmynt till en annan lika stor jordandel i samma hemman, hvaraf han äfven förut är ränteägare, och med hvilcha tvenne fierdedels hemman han på the här framantill omrörde tider, enligt protocollernes lydelse, offentliga lagfarit och laga stånd öfver natt och åhr ärhållit , utan något annat mellan kommit klander, än det, som af bonden Anders Ohlson i Holln vid det första uppbudet på den ena fierdedelen giordes, och vid nästpåföljande Ting, på sät som redan omtalt är, och protocollet den 7 feb nästföljande åhr utvisar vardt bilagdt och uphäfvit.
Fördenskul fant jag med nämden skiäligt samt med 1 och 4 Cap. Enligt att härmed döma och förklara ofvannämde 2nne fierdedels hemman i Giöksnåre by och Hollnäs sockn, om 1 5/6 öresland hvartera för Kammarherrens Välborne Herr Carl De Geers, thes frus, barna och arfvingars, arfvinge efter arfvinge, lag- och välfångna egendom, öfverhvars ägor och lägenheter i hus och jord, samt annat mer, i våto och torro, närby och fierran, ingenting undantagandes af att hvad thy med rätta tillkommer af ålder under legat hafver, eller hädanefter laga tilvinnas kan, han och the underfrälsemanna rätt och börd, måge styra och råda , nu och i evärderliga tider.
Driste sig fördenskull ingen härå att tadla eller klandra, vider sine fem daler silfvermynts bot för Häradshöfdinga dombrott som lage säger.
The ärlige gode män, som tå suto med mig i Rätten, finnas i Domboken införde.
Till yttermera visso och stadfästelse häraf, varder detta med min Egenhändiga Underskrift, Jämte Tingslagets och mitt vanliga Signete, som skiedde åhr , dasg och ort, som åfvan skrivit står.
Samma dag är Charta Sigillata afgiften härföre betalt med Tre daler Silfvermynt, attesterar ut Supra. S Praunerskiöld.
Här kommer min lite mer lättfattliga variant.
Till Kungen
Protokollförare för Laga sommarting i Skärplinge gästgivargård 1 juni 1747 Lars Braunerskiöld. Närvarande Länsmannen Isak Gestrin, tingslagets nämnd samt undertecknad.
Kammarherren Carl De Geer lät, genom sitt bud bruksinspektören Heinrich Bäck, anhålla om att rätten skulle stadfästa ett köpebrev på 2 st skattefrälsehemman i Göksnåre. De är på 1 5/6 öresland vardera. Som underlag lades fram, 1) den avhandling mellan Carl De Geer och Anders Erson med hustru Anna Johansdotter, daterad och bevittnad 24/10 1745, där Ersons till De Geer avstått skatterättigheterna av deras hemman mot åtskilliga villkor och förmåner. Dessa är det torpställe norr i byn där Anders Erssons far Erich Andersson tidigare bott. Även Slåtterhagen och 2 små hampåkrar där torpet ligger ingår. Dessutom ingår kål- och bönlandet som nyttjats av detta torp och 7 små linåkrar i Vreten öster om torpet. En liten åker i Nyvreten , en liten slåtterhage öster om byn, en liten ängslott i Skaten benämnd Torrörn, en äng vid kullen Storrödningen öster om byn benämnd Vikängen, 4 spjäll i hemängen, benämnda Allmänningarna, Stulttegen i Västerängen och en instängd myr norr om byn. Annat som ska ingå är vårfiske i lilla Strekan i Björkskärssundet, behovet av ved för eldning, material till gärdesgårdar och byggnadsmaterial från frälsehemmanens skog för att underhålla torpet, erforderligt mulbete på byns utmark och att bli brukets skogvaktare. För denna syssla ska han få 9 ½ tunnor spannmål och 2 fjärdingar salt i lön.
I avtalet ingår också att Anders Ersson, och hans bröstarvingar som ärver torpet, ska ”njuta förvar” under bruket och att ha rätten att utföra dagsverken vid Ängskärs lastplats. Han har rätten att nyttja, bruka och inneha det som uppräknats. Han får inte sälja eller byta bort torpet eller någon del av det till någon annan än Kammarherren.
Han ska dessutom göra 6 dagsverken vid Ängskär eller i Leufsta bruk.
I och med detta har Kammarherren vid 3 häradsting lagfarit detta av honom köpta ¼ mantals skattehemman. Den 30/9 1745 anmälde bonden Anders Olsson i Hållen att hans hustru, som är syster till Anders Erssons hustru, skulle bli utlöst från hemmanet i Göksnåre. Inspektör Beck fick i uppdrag att se till att hon fick sin systerdel innan lagfarten löpt ut. Vid vintertinget 7/2 1746 uppvisades kvittenser att så hade skett.
Då har kammarherren vid vintertinget fått det andra uppbudet och vid sommartinget 29/5 det tredje varvid affären har vunnit laga kraft.
Som underlag 2) lades det överlåtelsebrev daterat 25/9 1745, och bevittnat av 3 vittnen, som Mats Ersson i Göksnåre lämnat ifrån sej. Hans avlidna far Erich Matsson och farbror Pehr Matsson som varit ägare till det ¼ hemman som Mats Ersson bott i har försatt hemmanet i en skuld till Leufsta Bruk på 868 riksdaler 29 ½ kopparmynt. Nu har Mats Ersson under de senaste svåra åren ökat på skulden med 729 daler 10 öre dito mynt.
Nu avstår Mats Ersson ¼-delshemmanet på 1 5/6 öresland till Kammarherren mot att deras totala skuld på 1598 daler 7 ½ öre kopparmynt avskrivs.
Rätten fastställde då att Kammarherren Carl De Geer förvärvat dessa 2 ¼-dels hemman om vardera 1 5/6-dels öresland.
Om någon däremot talar eller klandrar ska de böta 5 daler silvermynt.
Undertecknat av S. Praunerskiöld