Stenmo nr 1, frälsehemman.

1/8 mantal         Finns inte med i Svenska Gods och Gårdar D10,1938

Stenmo 1:2       Finns inte med i Sveriges bebyggelse, Uppsala län D2, 1949

Säljs på slutet av 1670-talet till Leufstabruk.

Skogsdelningen 1780-1781 av Göksnåre rågångsskifte, tilldelade Stenmo 115 tunnland skogsmark,

På den fastighetsdelning som Gimo-Österby gör 1925 är fastigheten på ca 121 ha varav ca 48 ha tilldelas hemmanet.

 

Följande redogörelse är gjord av Ulla Holm som hade anor i Stenmo. Hon gjorde det som ett projektarbete på Folkhögskolan i Leufsta Bruk. Orginalen finns i Leufsta bruksarkiv och berättelsen har också varit publicerad i Årbölenytt. Jag har här endast gjort några mindre justeringar,tagit fram en del om personers liv före eller efter livet i Stenmo samt kompletterat med födelse- och dödsdatum. Det senare för att lättare kunna identifiera personerna för de som tex släktforskar.

 

Stenmo, 1/8 dels mantal frälse, i Hållnäs socken och Olands härad ligger mellan den gamla häradsvägen och Åsjön. Gården är avgärdad från Göksnåre by.

År 1649 den 11 juni hölls laga ting med allmogen av Lövsta och Hållnäs socknar. Louis De Geers fogde Eric Olufsson vid Österby påstod att Stenmo skulle vara kronogods.

Dåvarande ägaren, Mats Mårtensson hävdade att hans fader Mårten Larsson köpt torpet såsom kyrkoskatte. Enligt fastebrevet av den 23 oktober 1634 skall Stenmo vara köpt för en ”stufva och tiio daler gott gångbart mynt”. För att avgöra tvisten begärde tinget upplysning från Kungliga Kammararkivet. I svaret framgår att Stenmo är antecknat 1585 och infört i jordeboken bland kyrkolandbor med skyldighet att betala skatt till kyrkan enligt följande:

Penningar 1, dagsverken 2, årlig häst 1.

Fram till 1621 noteras Stenmo som ¼ mantal kyrkohemman men det förmedlas from 1631 till 1/8 dels mantal kyrkohemman.

I slutet av 1670-talet löste Emanuel De Geer in Stenmo av Anders Mattson som då kommit i skuld till bruket och inte hade möjlighet att lösa den skulden som var på 450 daler 3½ öre kopparmynt. Stenmo blev nu frälsehemman och brukades som sådant tills Lövstabruk sålde till Gimo-Österby AB 1917, vilka i sin tur sålde till arrendatorn Carl Eriksson 1928. Sonsonen Åke Eriksson sålde Stenmo år 2002 till Kent Lundholm, Magön. Vem som var den förste nybyggaren av Stenmo går inte att finna. En man vid namn Nils Larsson ägde Stenmo 1634 då han sålde det till Mårten Larsson (se ovan). Fastebrevet är ej bevarat, men enligt ett register över fastebrev i Lövsta bruksarkiv skall det ha utfärdats den 23 oktober 1634. Det bekräftas också av ett häradsprotokoll där köpet omtalas. I en boskapslängd från 1624 står Mårten Larsson för Stenmo, alltså tio år före köpet. Han har då 2 gamla ston, 1 ko, 1 kviga, 5 får, 8 getter och 3 risbitare (årsgamla bockar). Av längden framgår att han har en ”huskvinna” Anna och att hon har 1 ko och 1 får.

Följer man dessa längder framåt i tiden syns att boskapsbeståndet ökar år för år. Det sista året för boskapslängder, 1641, har Mårten 1 häst, 1 föl, 2 ston, 10 kor, 4 kvigor, 5 stutar, 12 gamla getter, 4 unga getter, 9 gamla får, 5 unga får, 1 gammalt och 1 ungt svin.

Av 1641 års Bondebok i Lövsta bruksarkiv framgår vad Mårten betalar i skatt. Det är många små ”persedlar” som omvandlas till smör och läster kol. År 1646 får De Geer rätten att ta upp den årliga räntan (skatten) från Stenmo. Av en körjournal framgår att Mårten arbetar åt bruket som kolkörare 1638-51. Mats Mårtensson, son till Mårten Larsson, finns antecknad i mantalslängden från 1654, då med två vuxna personer och en piga. Under åren 1665-1674 antecknas fyra vuxna personer, två kan vara vuxna skattepliktiga barn. Troligen är det inte samma barn hela tiden, de avlöser varandra alltefter som de äldre flyttar ut. En eller två pigor och i början någon dräng finns i hushållet.

Även Mats arbetar som kolkörare. 1653 betalar Mats sin skatt helt i kol, 9 läster, varav 5 för den ”årliga räntan”. År 1657 betalar han skatt även för gården Kuggböle, ¼ mantal.

I ett tingsprotokoll 1659-60 för Lövsta Tingslag, kommer ett tvistemål om en mosse upp ett par gånger. Tvisten utfaller till Mats nackdel.

Enligt kyrkoräkenskaperna för Hållnäs socken har Mats betalat 5 daler till kyrkans klockköp.

Om Anders Matsson (ca 1643-x/7 1726), son till Mats Mårtensson finns inte så mycket material bevarat. Han arbetar liksom sin far som kolarbonde och körare.

Av kyrkoräkenskaperna framgår att Anders gifter sig 1647. Enligt Hållnäs vigselböcker gifter han sej 1666 med Elin Olofsdotter (- x/5 1680) från Böle, Vavd. Han betalar då ”kronpenningar” 3 daler. Paret får barnen Brita (x/3 1667-), Karin (x/4 1668-), Lisbet (x/2 1670-x/7 1670), Eric (x/5 1671-31/3 1754), Margareta (x/7 1672-), Mats (x/8 1674-x/1 1676) och Anna (x/4 1678-) Någon av de 3 yngsta döttrarna dör i augusti 1676. Hans hustru är antecknad som ”kyrkogångshustru” 5 gånger mellan åren 1667-1678. Tre av barnen har dött och Anders betalar testamente till kyrkan för dem. I slutet av 1670-talet drabbas Anders av ekonomiska problem och Emanuel de Geer löser in gården för en skuld på 450daler och 3½ öre kopparmynt. Året var 1680 och samma år dör hustrun och han betalar 5 daler i testamente.

Samma år gifter han även om sig, även denna gång betalar han ”kronpenningar” med 3 daler.

I det nya äktenskapet med Karin Johansdotter (ca 1645-x/2 1715) från Kullen föds Johan (x/4 1682-) i Stenmo och Anders (x/10 1685-x/5 1702) i Bladäng dit de tydligen flyttat. När Karin dör 1715 och Anders 1726 bor de i Bladäng som är ett numera försvunnet torp tillhörande Göksnåre som låg mellan Olarsbo och Stora Kullen.

Emanuel de Geer upplät Stenmo till Johan Johansson (1647-1716) Denne man var bondson och född i Sund. Han kom att bli betjänt hos herr Emanuel och reste med honom i främmande länder. Sedermera blev Johan baronens kammartjänare i tolv år. Efter denna tid gifte sig Johan med Brita Andersdotter (1655-1697) från Elingeskogen som tjänat huspiga på herrgården i tio år. Herr Emanuel höll bröllop för dem och gav dem Stenmo gård för deras långa och trogna tjänst. Johan fick bruka Stenmo utan ”utlagor” dvs han behövde troligen inte leverera skattekol, övriga utlagor betalade han dock som de andra bönderna. Johan hade arvejord i Sund som han bytt mot jord i Skärsättra som han sedan bytte in i Stenmo.

Johan och Brita fick tillsammans 6 barn, endast två nådde vuxen ålder, Anders (x/4 1683-18/4 1752) och Helena (x/10 1692-21/8 1757) Brita dog i barnsäng endast 42 år gammal och Johan gifte om sig med Margareta Martinell (1671-1740) De fick inga barn. 1716 dog Johan och sonen Anders tog över Stenmo. Systern Helena gifte sig med Måns Ersson (-4/8 1753) i Årböle och senare Göksnåre.

Anders Jansson gifte sig första gången 1713 med Brita Eriksdotter (x/6 1691-5/10 1715) från Edsätra. Hon dog i barnsäng. Anders gifte om sig 1716 med Magdalena Henriksdotter () från Forsmark. De fick Johan (x/10 1717-), Henrik (30/11 1718-2/10 1801), Anders (x/7 1720-28/12 1721), Brita (x/10 1722-x/5 1792), Malin (x/10 1722-22/3 1725), Jakob (x/8 1724-), Anders (x/6 1727-), Erik (x/8 1731-), Malin (x/7 1733-10/4 1754) och Sara (x/4 1736-20/11 1743) Vid Anders död 1752 levde fyra söner och två döttrar. Dottern Brita gifte sej med Lars Olofsson i Ängskär. Sonen Henrik gifte sig 1743 med Ingrid Olofsdotter från Nyböle och de fortsatte att bruka Stenmo.

Ulla har studerat bondeböcker i Leufsta Bruksarkiv och redovisar mycket av vad Stenmobönderna under olika tider fått betalt för men också vad de fått betala. T.ex. i januari 1740 då Anders gick i fyra dagar med brukets jägare, att ringa in en björn, för vilket han fick fyra daler Kmt. Jägaren var f.ö. Erik Tjäder från Kallnäs. Ulla har även hittat tre intressanta brev som berättar hur en sonson till Anders Eriksson (som fick ekonomiska svårigheter 1680) kräver att få köpa tillbaka Stenmo från de Geer. Han kan tänka sig att betala kontant! Brev nr. två är från den förtvivlade Anders Jansson som skriver till ”nådige herrn” att få sitta kvar på Stenmo som hans far, Johan, fick för lång och trogen tjänst. I över tre år fick Anders vänta på svar från Charles de Geer som år 1743 svarade sålunda: …att denne bonden sitter kvar på hemmanet så länge han vårdar riktigt om hemmanet…

Henrik Andersson (30/11 1718-2/10 1801) blev ny frälsebonde på Stenmo 1744, medan ännu fadern Anders levde. Anders dog 1752 i ”hetsig feber.

Henrik och Ingrid Olofsdotter (17/4 1720-15/5 1791) från Nyböle fick tre döttrar och en son. En av döttrarna, Malin (24/11 1745-19/8 1813) gifte sig 1769 med Bengt Ersson i Årböle.

Åren 1780-1781 gjordes en skogsdelning av Göksnåre rågångsskifte, då Stenmo tilldelades 115 tunnland skogsmark, vilket naturligtvis ökade kolningsmöjligheterna.

År 1785 lämnade Henrik över gården till sonen Anders som då var 30 år. När Hennik tog över gården fanns ingen skuld till bruket, Anders fick ta över faderns skuld på 76 daler Kmt.

Anders Henriksson Moberg (27/12 1755-30/12 1846) gifte sig med kopparslagaren i Rångsen Jan Sats dotter Anna Johansdotter Satts (11/12 1750-3/11 1801) De fick tillsammans tre flickor och tre pojkar. Anna dog vid 51 års ålder i lungsot och Anders fick bråttom att gifta om sig, han hade flera minderåriga barn. Den nya hustrun hette Maja Jansdotter (1765-19/9 1839) från Lövsta bruk och de fick en dotter tillsammans.

År 1828 fick sonen Jan ansvaret för Stenmo, han var då 37 år. Med sig fick han faderns skuld som vuxit till 23 riksdaler, vilket motsvarade 500 Kmt! Anders blev aldrig fri från sin fars skuld! Anders blev gammal, vid 91 års ålder dog han på nyårsafton 1846.

Jan Andersson (6/2 1791-3/2 1864) blev tidigt änkling och gifte om sig 1813 med änkan Greta Persdotter-Dahlfors (15/10 1777-19/6 1869) från Rångsen. De fick en son tillsammans, Andreas (25/12 1815-10/10 1872) som senare blev ägare till Stenmo. Under Jans första tio år köpte han 770 tegelstenar, kalk och ca 2000 spik och tre järnplåtar. Nästan varje år köpte han stål och järn. Det ser ut som Jan byggde på gården. Ulla har sett i bruksarkivets bondeböcker om Jans relationer med bruket.

Jan dog 1864, 72 år gammal, hans hustru Greta var nästan 92 när hon dog 1869.

20 år tidigare hade Jans son Anders tagit över som frälsebonde på Stenmo. Han hade gift sig med Anna Cajsa Ersdotter (25/3 1817-30/9 1850) från Kärven. De hade fått tre barn, två flickor och en pojke. Anna Cajsa dog 1850 i lungsot, hon var endast 33 år. Anders blev ensam med de små barnen. I bouppteckningen efter henne får man bl.a. reda på hur många djur det fanns på gården. Även deras namn räknades upp:

1 häst Spring, 1 häst Brunte 4 år, 1 sto Röda, 1 föl 1½ år Grålle, 8 kor med namn som Lucia, Molik, Jämsa, Grannlåt, Eppla, Brunetti och Krusa. 3 kvigor, 3 tjurar, 5 gamla får, 7 lamm, 1 svin och 2 kultingar.

Redan 1851 gifte Anders om sig med Katarina Olsdotter (1/6 1810-1889) från Forsmark. De fick inga barn tillsammans.

År 1839 begärde bönderna i Göksnåre by laga skifte. Det berörde inte Stenmo som är en ensamgård och redan hade sina ägor i ett skifte.

Brukets avräkningsböcker vittnar om att Anders är intresserad av bygge och smide. Han tar ut en hel del järn varje år, stångjärn, järnplåtar och bandjärn. Tegelsten tar han ut i omgångar, 600 st i taget, samt kalk och spik, 4000 st. bör ha räckt en bit.

Han hjälper andra med byggnationer, ladugårdar och stugbyggningar. För detta får han ersättning av bruket.

År 1863 bygger han ett nytt bostadshus på Stenmo (troligen det som står där idag). Han tar ut 1200 tegelstenar, 18 fjärdingar kalk, ett par tusen spik i olika dimensioner, järn och järnplåtar. För detta betalar han 27,62 Rd men bruket ger honom ”accord i egen byggning” med 26 Rd.

Anders gör man- och ökedagsverken åt bruket. Han forslar malm, stångjärn, spannmål och bräder till Ängskär och tackjärn därifrån. En udda inkomst får Anders för 4 ryssar mossa, dessutom kör han grus, 66 skeppund sammanlagt och ett år gör han gör 11 dagsverken på ”Bölelinjen”, d.v.s. rensning av Böleån.

Den största inkomstkällan är dock kolningen som resulterar i att han levererar 60-70 läster träkol till bruket varje år. Efter 1861 tillkommer ”koljern derå”. Det är ett extra tillägg för frakten. Något år levererar han även kol till Forsmarks bruk.

Anders fick lunginflammation 1872 och dog, 57 år gammal. Catarina står som ansvarig för Stenmo åren 1873-74. Hon levererade skattekol och överkol till bruket som förut. Troligen hade hon hjälp av Anders måg, frälsebonden Eric Hålldin (4/11 1836-7/3 1922) i Malen, som gifte sig med dottern Anna Lovisa (20/11 1843-4/2 1919) 1865.

De flyttade till Stenmo 1875 och tog över ansvaret för gården. De hade tre barn med sig och kom att få ytterligare tre.

Brukets avräkningsböcker visar att Eric kolar skattekol och överkol omkring 85 läster per år, får lön för foror med kol till Tobo och tackjärn därifrån, stångjärn och ”Stockholmsved” till Ängskär, grus från Rönngrund, vindfällen, löv och kastved m.m. dessutom gör han 50 mansdagsverken och 20 ökedagsverken per år.

År 1884 köpte Eric en skattegård om 1/4 mantal i Slada av en svåger och familjen lämnade Stenmo. Catarina flyttade till Forsmark därifrån hon kom en gång. Där dog hon i ”vattusot” nästan 79 år 1889.

En ny släkt och en ny frälsebonde övertog Stenmo 1885. Han hette Erik Gustaf Jansson (27/1 1834-1902) och var född i Magön men arbetade som dräng i Gjellsbo i Forsmarks socken. Hans hustru hette Anna Stina Blom (10/2 1833-1907) och var född i Österlövsta. Hon hade arbetat som piga i Magön. De gifte sig 1863 och fick tre barn, alla födda i Forsmark.

Erik Gustaf började sin tid med en skuld på 440 kronor till bruket. En skuld som han betalade av på fem år och hade snart ett tillgodohavande på 369 kronor. Som sina företrädare arbetade han hårt med kolningar och diverse forkörningar till bruket, till och från Tobo och till Ängskär. Det är dagsverken både mans- och öke- varje år.

Han dog endast 68 år gammal i magkatarr. Hustrun, Anna Stina levde till 1907. Deras son Karl Erik Eriksson (14/3 1869-1942) hade övertagit gården 1897. Ett par år tidigare hade han gift sig med bonddottern Kristina Augusta Eriksson (11/6 1869-1942) från Börstil. De fick tre söner, Erik Viktor (26/3 1896-), Carl Axel (3/11 1900-) och Knut Gustaf (13/1 1912-)

I bruksböckerna kan man följa Karl Eriks arbeten till bruket, med mansdagsverken omkring 50 st. och 20 st ökedagsverken per år. Kolningar, 50-100 läster kol om året levererades till bruket, körning av kolved, timmer, ved, gjutgods, havre, grus, järn mm, till Ängskär, till och från Tobo och Lövstabruk. Vid några tillfällen har Karl Erik byggt kolkojor och anlagt kolbottnar, priset han fått för det är 6 resp 7 kronor styck.

Avräkningsböckerna berättar vidare att han nog rustat en del på gården, han har sågat timmer och kantat bräder på Lövstabruks såg för 77 öre, han har köpt 300 st. 4-tumsspik, köpt ”svarvade rullar” och reparerat takrör för kr. 9.90. Tre poster från Lövstabruks apotek finns också noterat. Han fick också betalt för ”syneinstrument vid Lunnevad” med kr. 40.35.

Äldste sonen Viktor Eriksson tog över Stenmo efter föräldrarnas död 1942 (de dog samma år). 1927 sålde Gimo-Österby AB Stenmo till familjen, (bolaget förvärvade Lövstabruk m.fl. fastigheter av de Geer 1917). Dessförinnan förrättades ägostyckning, hemmanet delades i tre lotter varav Aa om 5/64 dels mantal blev det hemman som familjen Eriksson fick köpa. De övriga lotterna var på sammanlagt ca 73 ha och bestod mest av skog som bolaget ville behålla.

Viktor gifte sig med Ebba Hägerström och de fick en son, Åke, som övertog gården vid faderns död 1978. Stenmos siste innevånare var Knut, Viktors bror, som bodde där sina sista levnadsår.

 

År 2002 köpte Kent Lundholm i Magön, Stenmo.