Ordförklaringar

Typisk datering:

Datering som bygger på en lämnings typ utan någon specifik datering av denna.

Bolby:                 De ursprungliga byarna där varje bybo ägde sin gård och hade del i byns allmänningsmark.

Boställe:            Boställehemman med jordbruk anslaget som lön till ämbetsman eller tjänsteman tex skogvaktare.

Skattehemman:

Ägs och brukas av självägande bonde som betalarskatt till kronan. Endast skatte- eller kronobönder var                                 röstberättigade i riksdagen.

Skattefrälse:      Betyder att man var skatte, dvs självägande som betalade skatt, men att man betalade till en frälseperson. Detta var fallet i Göksnåre där De Geer hade köpt skatterättigheten från kronan. Det är i princip samma sak som med de bolag som idag köper fakturor. Staten behövde inte vänta på skatten och man fick den i pengar och inte med varor som bönderna betalade med. Den fördel för De Geer som man kan se är ju att man skapar ett avtalsförhållande som kan utnyttjas, tex genom att ge anstånd med betalning och försätta bonden i en skuldsituation som sen kan utnyttjas för att överta gården. Man kan också se möjligheten att knyta till sej arbetskraft genom att ge möjligheten att arbeta av skatten.

 

Kronohemman:       Ägs av kronan. Bonden betalar arrende eller ränta. Ovanligt i Hållnäs och obefintligt i Göksnåre.

 

Frälsehemman:

En gård som arrenderades av någon inom adeln. I Göksnåres fall var dessa bönder självägande innan de hamnade i skuld och tvingades sälja till De Geer och blev då frälsebönder som arrenderade hus och mark.

 

Avgärda hemman:

Nybygge som upptagits inom en förutvarande bosättnings område.

 

Torp:

Torp var under medeltiden ett avskilt beläget nybygge, i regel en via hemmansklyvning utflyttad bosättning från en större gård eller en by. Senare blev det en icke skattelagd mindre gård som arrenderades av torparen, brukaren, mot dagsverksplikter och andra skyldigheter, vars avtal reglerades i ett så kallat torparkontrakt. När Gustav Vasa på 1500-talet införde skattskyldighet för alla jordegendomar skapades olika “skatteklasser” omräknat efter markens storlek i mantal. Gårdar som var mindre än lägsta mantalsklassen, men ändå inte så små att de blev helt skattefria, klassades då som torp och fick betala 1/4 av full skatt. Torparna hade som icke markägare ingen representation på sockenstämman.

 

Jordetorp:          Ett torp som är infört i jordeboken. Nyttjades av torpare som arrenderade och inte ägde marken.

Jordebok:          En liggare över jordegendomar. Den kan sägas vara vårt äldsta fastighetsregister. När grundskatterna avskaffades miste förteckningen det mesta av sin betydelse och ersattes 1908 av jorde- och fastighetsregister.

Backstuga:        En backstuga är en liten, enkel stuga belägen på annans mark, bebodd av person(er) som inte huvudsakligen sysslade med jordbruk. Ofta låg dessa stugor på allmänningar (jämför med torp), i allmänhet på stenig mark som inte dög att bruka, inte sällan i en skogsbacke. Begreppet är känt sedan början av 1600-talet, och ska inte ses alltför bokstavligt. Backstugor beboddes ofta av gamla och/eller fattiga människor. Många tjänstgjorde som “pensionärsbostad” för gamla föräldrar, pensionerade trotjänare eller socknens fattighjon. Dessa personer kallades backstugusittare (backstusittare).

 

Båtmanstorp:    Ett torp som byggts åt och användes av en båtsman i det ständiga knektehållet (indelningsverket) från 1600-talet till år 1901. Alla kustsocknar i Sverige ingick i flottans område. Det bekostades av roten som anställde båtsmannen och skulle enligt stadgan vara 8 x 4 meter och sju stockar högt (cirka två meter). Denna specifikation bestämdes av flottan för att båtsmännen skulle få likvärdiga bostäder. Därför har de flesta båtsmanstorp samma grundplan, men många har utökats och förbättrats av sina rotebönder och/eller “hyresgäster”. In- och utflyttning skedde vanligen vid midfaste (15/20 mars) eller vårfrudagen (25 mars). Då verkställdes en “syn”, det vill säga inspektion, att allt var i sin ordning. Dessutom genomfördes en “torpsyn” vart tredje år. Förmånen av fri bostad i ett båtsmanstorp var en del av den indelte båtsmannen ersättning och när han slutade sin tjänst blev han tvungen att flytta ut för att bereda plats åt sin efterträdare. Många familjer, vars försörjare avled under aktiv tjänstgöring, hamnade i stora svårigheter när de på detta sätt blev hemlösa med kort varsel. Enligt lag var roten skyldig att inom tre månader tillsätta en ny båtsman. Dock hade ofta roten en viss skyldighet att bistå änkan i sådana fall och om båtsmannen avled under tjänstgöring kunde flottan bistå med begravningshjälp.

 

Bördsrätt            Äganderätt till jord.

 

Svedjebruk:       Innebär att skog tillfälligt bränns och marken används för sädesodling och bete som ett led i växelbruk. Svedjelandet används några år och får sen när den magrat åter växa till skog.

Oäkta:                 Kyrkans stämpling av att föräldrarna inte är gifta:

Storskifte:          Genomförs i Göksnåre 1825-27.

Laga skifte:       Genomförs i Göksnåre 1841-42.

Sockenskräddare:

Är inte ansluten till skräddarskrået i en stad. Han och övriga hantverkare på landsbygden kallas “gärningsmän”. Dessa antogs av sockenstämman och beslutet lagfästes i häradsrätten. Skräddaren var oftast ansluten till skrået. Skräddaren och skomakaren arbetade i hemmen. Det var en av årets höjdpunkter när skomakaren och skräddaren kom till en gård. De stannade några dagar och hade nyheter från andra delar av socken att berätta.

Uppsättare:

Han ansvarade för att rätt mängd kol, malm och kalk blandades i masugnen, enligt masmästarens anvisningar.

Varjager:

Engelsk transkribering: varyag, av nordiska väringar (“De edsvurna”), är namnet på vikingatida skandinaver (nordmän, framför allt ruser eller svear i allmänhet) hos de slaviska stammarna.

Väringar:

(av fornnordiska væringr, “edsvuren”) är en nordisk term som syftar på de vikingatida krigare som från 900-talet till 1100-talet tog lejd hos den bysantinske kejsaren i dennes livgardeväringagardet.

 

Coopvardie-      Kofferdi-. Förled till titlar som tex sjöman, styrman och kapten. Betyder att man är inom handelsflottan.

Profoss

Militär befattning, lägsta underbefäl med eget boställe. Den som höll ordning vid kompaniet eller regementet och som verkställde utdömda straff.

Skyldeman:       Släkting

Mantal:

Besuttenhetsmått som användes som underlag för beskattning. Från början var ett mantal de ägor som till ytan och kvaliten kunde försörja en man (och hela hans hushåll) Vanligt var också hemman på ½ eller ¼ mantal. Det blev senare via hemmansklyvningar vanligt med hemman på tex 3/4 eller 1/8 mantal.

Markland:           Storleks- och kvalitetsmått på en äga. Ursprungligen den yta som skulle ha en skatt på en mark silver.

1 markland = 8 öresland = 24 örtugaland = 192 penningaland ≈ 24 tunnland dvs ca 12 hektar.

1 markland ≈ 12 hektar dvs 120 000 m2.

1 öresland ≈ 1,5 hektar dvs 15 000 m2.

1 örtugaland ≈ 0,5 hektar dvs 5 000 m2.

1 penningaland ≈ 0,06 hektar dvs 625 m2.

 

Tunnland:          Ursprungligen den areal som en tunna utsäde räckte till. Ca 5000 m2.

Lagfart:               En officiell registrering av ett förvärv av fast egendom.

Köpebrev:          Det dokument som ligger till grund för lagfart. Före 1875 se Fastebrev.

Fastebrev:         Före 1875 namn på det dokument som ligger till grund för lagfart.

Gällertal:            Jordens eller markinnehavets beskaffenhet. Kan också gälla havets fångst.

Strandfogde      Kunglig ämbetsman med uppgift att ha uppsyn över stranden (med fiskeri odyl.) och de intäkter (tex. från strandade vrak i form av skatter) som tillkom kungen därifrån.

Risbitare:           Gammal getabock

Gumse:              Fårhanne.

Bagge:               Fårhanne.

Stut:                    Ung kastrerad hanne av nötkreatur

Oxe:                    Kastrerad hanne av nötkreatur som är över 3-4 år.

Valack:               Kastrerad häst.

Gymmer:           Tacklamm dvs lamm av honkön

Stuteri:                Anläggning för hästavel. Kommer från det fornnordiska ordet “stoþ”, vilket betyder “Flock av ston med hingstar”.

Ekstock:             Eka (Hållnäsmål) Se även artikel om stockbåtars historia från Marinarkeologiska Sällskapet. Den finns under Berättelser.

Ståndsskog      På rot stående skog, äldre avverkningsbar skog

Sågstock           Den första del som tas ur en stam. Ska vara minst 8 tum, under barken, i smala änden.

Avrösningsjord:

Mark som inte bedömdes som odlingsvärd vid Laga skiftet. Anledningen till termen avrösning är att denna jord avröstes (dvs avskiljdes) från inägor därför att den ej var odlingsvärd.

 

Inrösningsjord:  Den odlade eller odlingsbara marken

Syrtut:                 Särskilt på 1700- och 1800-talen förekommande typ av livsydd, lång rock för innebruk med slag och skört och en eller två knapprader, använd både för civilt bruk och som uniformskappa.

 

Lokputsare:       Det var inte bara putsning en lokomotivputsare skulle hålla på med. Han fick hand om det trötta loket efter körning, det skulle slaggas ur, sotskåpet skulle tömmas från sot, nytt vatten och nya kol fyllas på, backfyr läggas. Och så skulle allting putsas upp, inuti och utanpå. Nästa morgon skulle loket vara klart för en ny tur.
Jobbet var alltså oerhört smutsigt och arbetstiderna oftast mycket obekväma.