Hemmanet ligger i den södra delen av byn och gårdstomten delas fysiskt av byvägen. Det ägs i slutet av 1600-talet av Mats Duus Ersson (1626-x/2 1708) och och Barbro Botvidsdotter (1623-x/11 1708) Troligt är att det är hon som ärvt hemmanet och att det tillhört släkten sen det bildades någon gång på medeltiden.
Av deras 7 barn är det de två äldsta sönerna Eric Duus Matsson (1655-x/4 1720) och Mats Duus Matsson (x/1 1665-27/11 1741) som återfinns i senare dokument. Den äldre brodern Eric är 37 år gammal när han 1692 gifter sej med Brita Hansdotter (x/8 1673-) från Ängskär. De tar formellt över hemmanet 1702 men med tanke på att fadern då är 76 år gammal så har nog bröderna tagit över för länge sen.
Den yngre brodern Mats (x/1 1665-27/11 1741) gifter sej 33 år gammal år 1698 med Karin Johansdotter (x/1 1673-30/11 1752) från Slada. Han finns med i brukets bondeböcker från 1708.
Den kompletta historien om hemmanet med deras andra barn mm finns som vanligt under rubriken fastigheter.
Här kan också nämnas att bröderna redan år 1704 avsäger sej sitt arv till grannhemmanet Göksnåre nr 2 som de hade arvedel i. Det hemmanet var då mycket skuldsatt och redan på väg att övergå i brukets ägo.
Med två växande familjer på hemmanet Göksnåre nr 3 kan man tänka sej att det börjar bli svårt att försörja alla.
Den äldre brodern Eric stämmer då sin yngre bror Mats inför tinget.
Han anger att föräldrarna har lovat honom att få äga och bruka hela hemmanet. Exakt vad som beslutades är fortfarande inte klarlagt men troligen fick Eric rätt och Mats tilldömdes en sk fördel dvs han fick lite utsäde och hö för att klara sej. Troligen bor Mats med sin familj på hemmanet men det är oklart. Han har enligt sonens senare brev byggt sej ett eget hus på hemmanet.
För Eric gick det inte bättre än att han drog på sej en växande skuld hos bruket. När skulden var uppe på 436 riksdaler tog de Geer det till tinget för försäljning.
Här finns det lite olika motstridiga uppgifter om vad som händer.
Enligt ett protokoll daterat 28/5 1722 anges att Eric säljer hemmanet för denna skuld. Det ska då ha kvarn, kvarnställe, torp och torpställe. Detta kan dock inte stämma riktigt då eric dog 1720.
Enligt ett brev som Mats son Eric Matsson (x/4 1714-) skriver någon gång under andra halvan av 1730-talet (se längre ner) har denna skuld behandlats på tinget tidigare och då fick hans bror Eric tre år på sej att betala skulden genom körning till bruket.
Då Eric dör 1720 får hans son Mats (x/1 1695-) ta över hemmanet med skulden men det bär sej inte bättre än att skulden växer till 736 riksdaler. Detta slutar då med att sonen Mats flyr från trakten och lämnar det skuldsatta hemmanet.
Nu var släktens historia i hemmanet slut. De Geer tog det till rätten och sålde det till domaren i Årböle Erik Månsson (18/5 1655-31/12 1740) som köpte åt sin son Måns Ersson (x/3 1688-21/1 1753)
Det var nu fortsatt ett skattehemman fast tillhörande en annan släkt.
Denna nya släkt lyckades behålla ägarskapet i nästan 3 generationer innan även de var så skuldsatta så bruket tig över. Samma släkt brukade sen hemmanet som frälsebönder fram till 1835 när andra fick ta över.
Vi går nu tillbaka och tittar på det brev Eric Matsson (x/4 1714-) skrev någon gång efter mitten av 1730-talet.
Först kommer här texten i original.
En translittrering (översättning bokstav för bokstav) blir enligt följande:
70 Ett brev skrivet till ”Högädle och Wälborne Herre ” angående ett hemman som Måns Ersson nu bebor men som förut hört till Erik Matssons farfar Mats Ersson.
70a Högedle och Wälborne Herre !!!
Thet hemmanet som Måns Ersson uti Göksnåre
bebor hafwer tillförende hörth min far-
far Mats Ersson till, och som han hade 2nne
söner, Eric min farbror och Mats min far
men min farbror in stämde min fader till
tinget och påstod att han skulle taga rätt
för sin del, efter han hade lof utaf föreld-
rarna att få besittia hemmanet alena bå
de i des lijfs tid och efter, men thet blef
så slutit, att min farbroder skulle få be-
sittia Hemmaneth alenast uti sina föräld-
rars lijfs tid, Hwarpå Han löste Extract ur
Protocolet, men huru thet lydde thet Kun-
de intet min fader minas, utan Han mente
att föräldrarne skulle råda gifva
Hemmanet åt Hwilkenn de wille, och måste
wara nögd med en liten fördel som the
till delte Honom, hwilket kunde wara
en fjärding utsäde om året och till siu eller
åtta lass äng, för Hwilken fördel Han årligen
giorde 10 Daler och 16 Kmt/öre i utlag,
nu blef min farbro-
der
70b skyldig till afledne lands Höfdingen Högedle
och Wälborne Herr Carl DeGeer 436 Rd
21 öre KMt Hwar före Herr Landshöfdingen
lät uppbiuda Hemmanet wid 3 laga thing,
och gaf honom tillstånd till at få betala
med Kiörning till bruket på tre års tijd,
under whilken tid han siuknade och blef
död, så at skulden ökades på att den blef
763 Dr och tå Herr Landshöfdingen thet
förnam, lät han taga fasta på hem-
manet, och thet försålde till domaren
Erich Månsson uti årböle, som är i Måns-
Ers far, och då kom befallningsmannen
Jan de Jung, och fölgde Erich Månsson och
sade min fader ifrån ifrån den fördel,
och sade att thet skulle höra domaren
til, så att min fader nu fick därföre
det ringaste, och med möda fick boo på thet
rummet han hade bygt sig huus efter
thet war utmed den hagen eller wre-
then, men hade han wetat ded att Han
hade kunnat få tåla the efter, efter
70c föräldrarnas död, hade han wäl achtat på
sin tijd, men thet wiste han intet, förrän
som Hemmanet war aldelest borta, så kom
hans broders son, mitt syskonbarn
som drog ther ifrån och lät få honom
den domen som war dem emelan, alt
så är min ödmjuka böön och begiäran, til
den Högedle och wälborne Herren att om
mögeligt wore, jag kunde åter få lösa thet
i börd igiän, jag hafver fuller lageligen
begärt at fråga ther efter, och funnith
at lagen är mig wäl någoth begielplig
men så hoppas jag at thet kan ske wed
ringare omkostnad för mig, alenast thet
täcktes den Högädle och wälborne her-
ren, wara så nådig, och gifva sitt bifall
ther till att jag kunde wara närma-
re till att betala thet, som är bör-
dig än Måns Ersson som är aldelest obör-
dig, Hälst efter Hwarken Måns Ersson
eller dess far aldrig hafva thet sig till-
handa upp budit, eij eller någon annan fasta
ther på bekommit, än thet faste-
bref, som han fick utaf Herr Landshöfdin-
gen hwilket han sädan läth under-
70d skrifwa wid tings rätten i 1723. Härmed
är iag och städse för blifwer Högedle och
Wälborne Herrens aldra underdånigaste
Tienare Erich Matsson uti Giöksnåre
Om vi översätter texten till modern svenska blir det så här:
Högädla och välborne Herre!!!
Det hemman som Måns Ersson i Göksnåre bor i har förr tillhört min farfar Mats Ersson.
Han hade 2 söner, Eric min farbror och Mats min far.
Min farbror stämde min far till tinget och påstod att han hade rätt till en arvedel. som han menade var att
han hade lov av föräldrarna att besitta hemmanet ensam både under deras livstid och senare.
Det blev så bestämt att min farbror skulle få besitta hemmanet ensam under föräldrarnas livstid.
Han löste protokollsutdraget men vad det stod kunde min far inte minnas utan han mindes att föräldrarna skulle få ge hemmanet till vilken de ville och han fick vara nöjd med en liten fördel som de tilldelade honom. Det var en fjärding utsäde om året och till sju eller åtta lass äng, denna fördel betalade han årligen 10 daler 16 öre kopparmynt i skatt.
Sen blev min farbror skyldig nu avlidne landshövdingen Carl De Geer 436 riksdaler 21 öre kopparmynt och då bjöd landshövdingen ut hemmanet vid 3 laga ting. Min farbror fick tillstånd att betala hemmanet med körning till bruket under 3 år men under tiden insjuknade och dog han så skulden ökade till 736 riksdaler. Då landshövdingen fick reda på det tog han över hemmanet och sålde det till domaren Eric Månsson i Årböle som är Måns-ers far. Befallningsmannen Jan de Jung sa upp min fars fördel och sa att den hörde till domaren. Min far fick nu det svårt och fick endast med möda bo på den plats där han byggt sej ett nytt hus vid hagen eller vreten. Men hade han vetat detta före föräldrarnas död hade han kunnat väntat med detta. Men han visste inte förrän hemmanet var förlorat. Sen kom hans brors son, mitt syskonbarn, som drog iväg och xxx. Så min ödmjuka bön och begäran till högädle herren är att om det är möjligt, få köpa det jag har bördsrätt till vilket Måns Ersson inte har.
Måns Ersson och hans far har aldrig betalat för hemmanet utan de fick det fastebrev som landshövdingen skrev under vid tingsrätten år 1723.
En tolkning och analys av vad som egentligen sägs och menas:
Eric Matsson (x/4 1714-) skriver detta brev. Det är inte daterat men det finns två saker som indikerar när det bör vara skrivet. Texten omnämner den avlidne landshövdingen de Geer och han dog 1730. Eric är född 1714 och är således i 20-årsåldern på mitten av 1730-talet. Troligen är alltså brevet skrivet tidigast någon gång i slutet på 1830-talet. Det handlar om hemmanet Göksnåre nr 3 som Måns Ersson (x/3 1688-21/1 1753) äger och driver från 1723 till 1742.
Eric berättar inledningsvis att det är hans farfar Mats Ersson (1626-x/2 1708) som tidigare ägde hemmanet. Efter farfadern var det hans två söner, Erics farbroder Eric Duus Matsson (1655-x/4 1720) och Erics far Mats Duus Matsson (x/1 1665-27/11 1741) som ägde hemmanet.
Farbrodern stämde fadern till tinget. Det anges inte vilket år detta var. Han ansåg att han hade rätt till hela hemmanet då föräldrarna lovat honom det. Erics far tyckte inte att det stämde men fick nöja med en ersättning som bestod av en fjärding (en fjärdedels tunna dvs ca 31 liter) utsäde och sju-åtta lass hö varje år. För detta skulle han betala 10 daler 16 öre i skatt.
Farbrodern, som nu ägde och brukade hemmanet, drog på sej skuld till, som det anges, den nu avlidne landshövdingen Carl de Geer. Det var till bruket han var skyldig men det var Carl de Geer som ägde bruket. Han var också landshövding så det handlar troligen mest om tituleringen. Det är Charles de Geer (1669-16/9 1730) som avses. På grund av skulden som var på 436 riksdaler vill nu (troligen 1718-19) de Geer utmäta hemmanet och anmäler därför det till tinget. Farbrodern fick en uppgörelse som byggde på att han skulle betala skulden med körningar åt bruket under tre år men under den tiden insjuknade han och dog i april 1720. I och med att skulden nu ökat till 736 riksdaler sålde De Geer hemmanet till domaren i Årböle Erik Månsson (18/5 1655-31/12 1740) som köpte åt sin son Måns Ersson (x/3 1688-21/1 1753)
I och med att nu arvet var sålt sa nu befallningsmannen Jan de Jung upp den ersättning som Erics far hade fått.
I brevet beskriver Eric nu hur hans far får det svårt. Han hade tydligen byggt sej ett eget hus på hemmanets mark men det var tydligen så att den nuvarande ägaren inte ville låta honom bo där. Hade han vetat detta hade han inte byggt detta hus.
Nästa mening i brevet är förvillande. Eric skriver att hans fars brorsson Mats Ersson (x/1 1695-) tar över hemmanet. Att han skriver syskonbarn beror på att det förr var den beteckning som användes på det vi idag kallar kusin, idag hade vi sagt att det var faderns syskonbarn. Tolkningen av mantalslängder och jordeböcker tyder istället på att det är år 1718 vid tinget som brorsonen tar över och att det är han som får försöka betala skulden med körningar åt bruket. Det bör då vara så att det är under brorsonens ägande som skulden ökar till 736 riksdaler. Han försvinner från trakten och hans vidare öden är hittills okända.
Eric avslutar brevet med en ödmjuk begäran att han som hade arvsrätt till hemmanet skulle få köpa det och inte Måns Ersson.
Historien om detta hemmans historia är långt ifrån komplett. Hur var det egentligen med arvet? När stämde farbrodern fadern inför tinget? Vad säger det protokollet? När stämde De Geer farbrodern för skulden? Vad säger det protokollet? Vart tar Eric vägen och vart tar hans mor Brita och hans småsyskon vägen? Faderns brorson Mats Ersson, vart tar han vägen ?