Fiskerättsförhållanden 1920

JORDBRUKSDEPARTEMENTET UTREDNING RÖRANDE FISKERÄTTSFÖRHÅLLANDENA VID RIKETS KUSTER

Protokoll vid sammanträde i Skärplinge gästgivargård i Öster Löfsta socken den 19 juli 1920 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid kusten av Uppsala län. Genom nådigt brev den 30 april 1920 hade Kungl. Maj:t anbefallt kungl. kammarkollegium att utsträcka den kungl. kollegium åliggande utredningen rörande fiskerättsförhållandena vid vissa av rikets kuster till att omfatta jämväl, bland andra, Uppsala län. Vidare hade Kungl. Maj:t den 28 därpåföljande maj berättigat undertecknad Dufwa såsom den ledamot i kungl. kammarkollegium på vilken den anbefallda utredningen ankomme, att vid utredningsarbetets utförande, bland annat, på ort och ställe företaga undersökningar och anställa förhör samt för sådant ändamål påkalla vederbörande myndigheters och tjänstemäns biträde. På grund härav och då för den anbefallda utredningen funnits nödigt att inom Uppsala län anställa förhör för undersökning huvudsakligen:

l:o) angående rådande sedvänjor i fråga om fiskes bedrivande utmed kusten, särskilt med avseende å rättsförhållandet emellan strandägare och icke strandägande fiskare; samt

2:o) angående den rådande uppfattningen om det i 3 § i lagen om rätt till fiske den 27 juni 1896 inrymda stadgandet att, där vid öppna havsstranden och utom skären de fiskande av ålder oklandrat med rörlig redskap utövat fiske eller agntäkt vid annans strand annorledes än i lagen är medgivet, de skola vara vid sådan rätt bibehållna — företrädesvis med hänsyn till betydelsen av däri förekommande uttrycken »utom skären», »av ålder» och »rörlig redskap» samt om lämpligheten av dessa bestämmelsers förtydligande; hade Konungens befallningshavande i länet, på framställning av undertecknad Dufwa, genom allmän kungörelse den 5 juli 1920, vilken befordrats till uppläsning i vederbörande kyrkor samt tillställts vederbörande landsfiskaler för att spridas bland fiskarbefolkningen och anslås på lämpliga ställen, anmodat strandägare, och idkare av fiske utmed länets kust eller kusten av Älfkärleby, Vesslands, Öster Löfsta och Hållnäs socknar, ävensom andra, vilkas rätt av saken berördes, att denna dag kl. 3 e. m. härstädes sammanträda för att höras i föreliggande frågor. Att såsom fiskerisakkunnig närvara vid sammanträdet hade kungl. lantbruksstyrelsen förordnat fiskeriintendenten, fil. doktorn Th. Ekman. I närvaro av undertecknad Dufwa och fiskeriintendenten Ekman tillstädeskommo härvid följande strandägare, nämligen från Alfkarleby socken: K. Andrén och G. Söderström i Upplands Bodarna samt fiskeritillsyningsmännen L. A. Sundbom i Gårdskär; från Vesslands socken: A. Eklund och Emil Holmgren i Näs; från Öster Löfsta socken: R. Forsling i Skärplinge samt H. Eriksson, Alfred Johansson, C. J. Johansson, Carl Lindberg, Gustaf Lindberg, E. Linér, A. Olsson och P. E. Västlund i Grönö; från Hållnäs socken: A. L. Andersson och E. Andersson i Sikhjälma, fiskeritillsyningsmännen E. G. Gustafsson i Hammarviken, A. Jakobsson, F. M. Larsson och J. E. Vestergren i Slada samt L. E. Larsson i Göksnåre (Göksnåre 4, Jimmy Larssons ffff, min anm.); ävensom bruksförvaltaren E. Hedberg, Strömsbergs bruk, för Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag, jägmästaren H. Fogelberg för Gimo-Österby bruks aktiebolag såsom ägare till Karlholms bruk och jägmästaren A. Nilsson för sistnämnda bolag såsom ägare av Löfsta bruk; följande icke strandägande fiskare, nämligen från Åjfkarleby socken: Carl Johan Carlsson, L. Eriksson och K. A. Lundgren i Gårdskär; från Öster Löfsta socken: J. F. Leufstadius och C. J. Lundgren i Ledskär samt C. J. Zetterberg i Grönö; ävensom fiskeritillsyningsmännen hemmansägaren Oskar Holmgren i Snatra i Vesslands socken och landsfiskalen i Löfsta landsfiskalsdistrikt B. F. Steen.

Efter att hava lämnat en kortfattad redogörelse för gällande lagstiftning angående rätt till fiske i saltsjön samt det föreliggande ärendets innebörd framställde undertecknad Dufwa till de närvarandes besvarande här nedan angivna frågor, vilka föranledde de yttranden, som under varje särskild fråga finnas antecknade. Vilka särskilda slag av fiske idkas vid länets kust?

  1. Förnämligast strömmingsfiske med skotar, såväl drivande som förankrade; därjämte med s. k. krokskötar, vilka, alltid förankrade, delvis komma utanför strandägarområdet.
  2. Sik, abborre och gädda med storryssjor och nät, gäddan fångas även med krok (ståndkrok, långrev och drag); lax och laxöring med storryssjor, lax även med laxnät vintertiden i havsbandet; i mindre ryssjor fångas id. Inomskärs användas även krokarms- och småryssjor för fiske efter gädda, abborre, braxen och lake. Med nät tagas vidare mört, id, lake och braxen. På Löfsta vatten användas vid fiske efter all nu uppräknad fjällfisk jämväl grimnät eller skottnät samt pulsnotar. Till agntäkt fångas mört, löja och nors med agnnot. Dessutom användas för ståndkroksfisket betesnät.
  3. Ålfiske med krok och långrev samt i relativt ringa utsträckning med ålryssjor. I stornotar, vilka användas endast inomskärs, fångas alla slag av fisk utom strömming och lax.

Är fisket utmed havsstränderna fritt för en var eller förbehålla strandägarna sig fiskerätten? Hemmansägaren Eklund i Näs, Vessland, upplyste, att i Vesslands socken förbehölle strandägarna sig fisket å sina områden. Andra finge där ej fiska utan avgifter till strandägarna, vilka avgifter i allmänhet bestämmas för år genom auktion. Inom Näs by betalades år 1919 av sex fiskare 200 kronor för fiskerätten å byns vatten; före 1919 hade under sex a sju år erlagts 50 kronor årligen. Fiskeritillsyningsmännen Holmgren i Snatra, Vessland, upplyste, att fiskerätten vid Näs omkring år 1895 utarrenderats för fem år mot 50 kronors årlig avgift, vilken avgift utgått även under de närmast därpå följande fem åren. Därefter hade avgiften stegrats till 100 kronor om året och år 1918 höjts till 200 kronor. Till 1920 hade emellertid arrendet uppsagts. Jägmästaren Fogelberg upplyste, att å Gimo-Österby bruks egendomar i Älfkarleby, Vesslands och Hållnäs socknar, hade jordägarna sedan äldre tid, åtminstone från 1700-talet, förbehållit sig fiskerätten å sina vatten. Arrendatorerna av brukens jord hade haft rätt att fiska. Vidare hade en del av brukets fiskevatten upplåtits till hos bruken anställda industriarbetare. Andra områden av fiskevattnet hade upplåtits till viss fiskare, som haft skyldighet att mot ersättning efter taxa leverera fisk till bruken. Jordägarna hade alltså i möjligaste mån hållit på fiskerätten. Bruksförvaltaren Hedberg meddelade, att i stort sett rådde enahanda förhållanden i fråga om det fiskevatten, som ägdes av Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag. Hemmansägaren Vestergren i Slada, Hållnäs, upplyste, att jämväl i övrigt vid ifrågavarande kuststräcka förbehölle strandägarna sig fiskerätten å sina vatten, dock med undantag för strömmingsfiske på viss del av kusten såsom nedan omförmäles. Denna upplysning vitsordades av fiskeritillsyningsmännen Gustafsson i Hammarviken, Hållnäs. På fråga av fiskeriintendenten Ekman, huru långt strandägarna på östra kusten av Hållnäs socken ansåge sitt enskilda fiskevatten sträcka sig, upplyste hemmansägaren Vestergren, att Slada byamän gjorde anspråk på enskild fiskerätt ända ut till yttre sidan av skären Bläckan, Skötörn, Långbådan och Söderörn. De sydost därom belägna skären Gåskänningen och Rödsten funnes icke upptagna på Slada bys ägokarta utan tillhörde kronan, en var hade rätt att fiska där. Svartören räknades till Vafds by, vars delägare förbehölle sig enskild fiskerätt. Vidare upplyste fiskeritillsyningsmännen Gustafsson, att fiskerätten å vattenområdet kring Hållnas sockens norra udde från Rossholms sjöbodar runt kring skären Västra Kallen och Truthällarna till och med Enskärs Killing, vilket vattenområde tillhörde Hållens by, däri bland andra Gimo-Österby bruks aktiebolag såsom ägare till Löfsta bruk ägde vissa mantal, vore utarrenderad; arrendet inflöte i Hållens bykassa, varefter bruksbolaget erhölle vad som belöpte å dess andelar i byn. Från Enskärs Killing till en linje strax söder om Ljusgrundsudde hörde vattnet under Slada by, som utarrenderade detsamma i enlighet med vad ovan upplysts. Jämväl utefter kusten söderut till gränsen mot Stockholms län vore fisket utarrenderat. Det strax norr om länsgränsen belägna skäret Bredbådan tillhörde antagligen kronan. Beträffande nordvästra kusten av Hållnäs socken upplystes, att på sträckan från Rossholms sjöbodar till Kaplasse vore skötfiske efter strömming tillåtet för en var, medan strandägarna förbehölle sig allt annat fiske. Från Kaplasse utmed Hållnäs sockens kust till gränsen mot Öster Löfsta socken och vidare utmed denna sockens kust och Vesslands sockens kust till och med Vesslandsfjärden, på vilken kuststräcka fiskevattnet vore samfällt mellan Sikhjälma by och Löfsta bruk, ansåges strömmingsfisket också fritt för en var, men annat fiske vore utarrenderat. Utmed Vesslands sockens kust i övrigt, eller från och med Nöttbohavet norrut och vidare runt Älfkarleby sockens kust västerut till länsgränsen vid Skutskär tillhörde vattnet Gimo-Österby bruks aktiebolag och Stora Kopparbergs bergslags aktiebolag. Fiskeritillsyningsmännen Sundbom, Älfkarleby, upplyste, att sedan gammalt laxfiske under hela året vore vid vite förbjudet å vattenområdet vid Dalälvens utlopp inom en linje från gränsen mot Gävleborgs län vid Härnäs över Maderö till Biludden. Vad menas med »inomskärs» och »utom skären»? Fiskeritillsyningsmännen Sundbom: Nöttbohavet ansåges vara inomskärs, eftersom jordägarna förbehölle sig fisket där. Jägmästaren Fogelberg: Inomskärs -vore vattenområdet mellan fastlandet och de yttersta holmar och skär, som å lagaskifteskarta hänförts till viss by eller visst hemman. Nöttbohavet vore inomskärs, därför att det till stor del upptagits på ringliggande hemmans lagaskifteskartor. Hemmansägaren Söderström i Upplands Bodarna, Älfkarleby: Nöttbohavet kunde ej anses såsom inomskärs; däremot vore Grönöfjärden ostridigt inomskärs. Strandägaren Västlund i Grönö, Öster Löfsta: Inomskärs vore det vatten, om låge inom strandhemmanens rågångar; allt annat vore utomskärs. Fiskeritillsyningsmännen Gustafsson: Utomskärs vore, där havsvågen sloge in från alla sidor, utan att brytas av skär eller holmar. Jägmästaren Fogelberg: Skärgården vid Hållnäs sockens norra udde från holmen Fågeln ut till Björns fyr vore inomskärs. Häri instämde jägmästaren Nilsson, bruksförvaltaren Hedberg och strandägaren Västlund i Grönö. Fiskaren Zetterberg i Grönö, Öster Löfsta, ansåg däremot sistnämnda skärgård vara utomskärs, emedan »öppna havsvågen» där sloge in. Fiskeritillsyningsmannen Gustafsson: På Hållnäs sockens östra kust vore inomskärs området innanför en linje, dragen från Gubböarna söderut utmed yttersidan av Larspersön, Örnstensskäret, Enskärs Killing, Långbådan, Söderörn, Svartören till inloppet till Flottskärssundet och vidare kring östra kusten av Ängskärsklubb, Brännörn, Flatgrund, Stora Asken och Hästen. Fiskeritillsyningsmännen Sundbom: Vad anginge Älfkarleby sockens kust vore havsfjärden Bilfladet att anse som utomskärs liksom ock området utanför kusten öster ut till skäret Röhällen och vidare utanför en linje därifrån och söderut till ön Skälgrundets yttersida. Bruksförvaltaren Hedberg: Inomskärs vore det vatten, som låge mellan fastlandet och skär med kända ägare. Huru uppfattas i allmänhet uttrycket »av ålder» i 3 §, 3 stycket, av 1896 års lag? Någon uppfattning om innebörden av detta uttryck hade icke gjort sig gällande bland de närvarande. Vad menas med »rörlig» och »fast» fiskredskap? Fiskeritillsyningsmännen Gustafsson: Till rörlig redskap hörde not, nät och drivande skotar. Fast redskap vore fiskebyggnader, exempelvis en laxpata, ävensom ålryssjor och all förankrad eller fastgjord redskap. Hemmansägaren Vestergren i Slada menade med fast redskap all sådan, som lades ut på en bestämd plats för att ligga där, till dess den droges upp, medan rörlig vore all redskap, som vore i rörelse under fiskandet. Härefter avslutades sammanträdet. Som ovan Fiskerättsutredningen, tt. A. W. Dufwa. Afékrtft. Bilaga. 2.