År 1825 – 1850

I augusti 1828 finner man en död man på Asken. Död- och begravningsboken berättar i augusti: Troligen bonden Eric Persson från Nordingrå socken, Hyndtjärns by i Ångermanland som drunknade i november 1827 jemte skepparen Johan Köhn november 1827 och nu fants igen på holmen Asken i Göksnåre skärgård. Dödsdag och ålder är obekant. Han begravdes 23/8 i Hållnäs.

Från slutet av 1829 till början av 1831 går en mindre epidemi av kikhosta i Hållnäs. 12 st dör men ingen är från Göksnåre.

1830 Många missväxtår i rad.

1834 utbryter koleran i Göksnåre. Hela berättelsen om detta finns i en egen berättelse.

Vid den nuvarande åmynningen vid Årböle fanns 5 stycken hus på laga skifteskartan från 1834. Mellan detta läge och byn ligger gamla grunder från 2 st båtmanstorp.

Nere vid sjön från Lill-Rångsen sett låg Skyttgårdarna. Väster om dessa finns ett av de gamla gränsrösena runt Göksnåre.

År 1834 anställde kyrkoherde Wallmon ynglingen Anders Gustaf Ahlander för att mot direkt betalning (mat och ett par skilling per barn) undervisa böndernas barn. 1835 klagade Anders för kyrkoherden att ingen utnyttjade hans tjänster. Bönderna hade inte råd att betala honom och han begärde avsked.

1837 inträffar en ny epidemi av kikhosta i Hållnäs. Från 17 augusti till 6 oktober dör 11 barn. En av dem var Göksnårebonden Mats Erssons dotter Maja Caisa (18/12 1832-19/8 1837) som var den äldsta av alla med 4 år och 8 månader. Medelåldern på de döda var 11 månader. 7 av dem var yngre än 6 månader gamla.

Skomakaren i Årböle Erik Gustav Wendin och hans hustru Charlotta Grönwalls son Per Gustaf (28/8 1837-1/1 1838) dör 1838 endast 4 månader gammal. Dödsorsaken anges: Förkvävd i sängen hos modern

I död- och begravningsboken för Hållnäs omnämns 1838: Sockenmagasinet. Det är oklart var det låg.

År 1839 blev Jan Matson i Kvarnbo den första stadigvarande fjärdingsmannen. Tidigare har bönderna själva delat på denna syssla.

10 personer i Hållnäs dör av gastrisk feber (maginfektion) under januari och februari 1839. En av dem är skomakaren i Årböle Erik Gustav Wendin och hans hustru Charlotta Grönwalls dotter Ulrica Margareta (8/10 1838-23/1 1839)

1839-44 genomförs Laga skifte i Göksnåre. Läs om det i en egen berättelse.

1841 dör 2 barn den 16 och 18 september. Det är tvillingarna Lars Petter och Maja Catharina som dör bara 2 månader gamla. De var oäkta barn till pigan Anna Caisa Ulfvin, läs om hennes liv i hennes egen historia.

1842 beslöt riksdagen att det skulle finnas skola och utbildad lärare i varje församling.

De Geer godkände inte planerna på att bygga skolhus först (han var ”patronus” dvs det var han som hade beslutsrätten när det gällde att utse kyrkoherde) Dessutom hade han egen majoritet i den beslutande församlingen då representationen byggde på förmögenhet. Dvs han hade fler röster än alla andra tillsammans. Det blev sen en skola i Edvalla ändå.

Vägen ut på Ängskärsklubben påbörjades 1844 då järnskutorna hade svårt att klara de minskade djupen in mot magasinet.

År 1845-1847 var nödår med missväxt i trakten.

1846 avskaffas skråväsendet vilket bla ger till följd att den första lanthandeln kan öppnas i Konradslund av västgöten Johan Persson. Ett villkor var att inte sälja brännvin.

1848 anställdes den första läraren Karl Adolf Kastberg.

Många barns skolgång var sporadisk. Lång väg gjorde att det bara blev en eller två terminer för vissa. Vissa fattiga hade inte lämpliga kläder eller råd att barnen var borta ifrån det arbete de brukade utföra hemma.

1849 anställs den första distriktsläkaren i Lövsta.

Den nya djuphamnen på Ängskärsklubben var klar före 1850.

 

Sammanställning av befolkningen i byn 1800-1850

År 1800 var befolkningen i Göksnåre 128 personer. I periodens början sjunker antalet något för att mot slutet av 20-talet börja öka igen. Den hemmansklyvning som sker i flera gårdar borde kunna vara förklaringen till uppgången. När koleraepidemin inträffar i augusti/september 1834 har invånarantalet stigit till 138. Kraften i befolkningsökningen märks 1840 då antalet Göksnårebor då uppgår till 148, trots att 16 personer, dvs 11 % av befolkningen, dog 1834. Till viss del kan detta också förklaras genom den inflyttning som skedde till de drabbade hemmanen. Ytterligare 10 år senare, vid periodens slut, har befolkningen minskat igen, nu till 138 personer.

År 1850 fanns det alltså 138 innevånare i Göksnåre by. Det var 91 personer, vuxna, barn, gamlingar, pigor och drängar i de 12 hemmanen. Det var jämnt fördelat, det bodde 6-9 personer i varje hushåll. 41 personer tillhörde hushållen båtsman, skogvaktare och torpare. Troligen var det 4 hushåll med 5-15 personer i varje men det kan också ha varit fördelat på några fler hushåll.

Byns invånarantal ökade med ca 7 % under perioden medan Sveriges hela befolkning ökade med 48 %. (Landsbygdens befolkning ökade också med 48 %, någon avgörande urbanisering märks ännu inte av) Skillnaden kan delvis förklaras av koleraepidemin. Min alldeles egna bedömning är att befolkningen i Göksnåre borde ha varit 150-160 personer. Detta hade gett en befolkningsökning under perioden på 20-25% dvs fortfarande långt ifrån riksgenomsnittet.

Det föddes i genomsnitt 4,14 barn per år i byn. Det blir 31,6 per 1000 innevånare. Siffran för hela Sverige var 27,3.

Det dog i genomsnitt 2,92 personer per år i byn. Det blir 22,3 per 1000 innevånare. För hela Sverige var siffran 24,1.

Vi ser alltså att det föds fler och dör färre i byn än i Sverige som helhet. Framförallt det låga dödstalet är anmärkningsvärt med tanke på koleraepidemin.

En indikator för välstånd är spädbarnsdödlighet. Det är inte hela sanningen, (åter-)införandet av amning är också en stor faktor som påverkar spädbarnsdödligheten.

Spädbarnsdödligheten i Göksnåre låg på 23% under perioden 1800-1850. Variation 14-31% under de olika tioårsperioderna.

Spädbarnsdödligheten i Sverige totalt låg på genomsnittsvärdet 17,2 % under denna period. Dödligheten minskade kontinuerligt under perioden, från 19,9 % första decenniet till 15,3 % det sista. Dödligheten på landsbygden låg ca 0,6 % -enheter lägre.

En annan indikator på välstånd är medellivslängd.

Den metod som används i officiell statistik är lite svår att genomföra så jag har förenklat genom att ta medelvärdet av de dödas ålder.

Medellivslängden i Göksnåre var 30 år under perioden. Motsvarade för Sverige totalt var ca 36 år.

Ett annat sätt att beskriva levnadsförhållanden är att rensa för barnadödlighet dvs om man överlevt det första farliga året hur gammal blev man då i genomsnitt.

Detta värde var för Göksnåre 45 år. Motsvarande för Sverige totalt var ca 44 år. Vi ser alltså att barnadödligheten var ovanligt hög i byn men om man överlevde det första året var förutsättningarna för ett hyfsat långt liv lika med Sveriges genomsnitt.