År 1050-1600

Här börjar Medeltiden.

Sverige finns ännu inte.

Kristendomen har kommit till Skandinavien men våra trakter är ännu hedniska.

Det är först vid omkring år 1100 som den nya religionen accepteras i våra trakter.

Befolkningen i socknen bedöms ha varit knappt 120 vuxna personer.

På sent 1000-tal är det troligt att Göksnåre som bosättning finns till.

I norra Uppland börjar sockenbildning ta form i slutet av 1100-talet.

År 1164 infördes kyrkans beskattning ”tionde” i de delar som var kristnade.

Redan på sent 1200-tal påbörjas arbeten med att förbättra och utöka betes- och odlingsarealerna med hjälp av dikning.

Skatten skulle normalt betalas i pengar och därför sålde bönderna produkter tex på Älvkarleby marknad för att få kontanter.

När behov i form av tex krig uppstår ökade skattesatsen upp till 20-30%.

I mitten av 1200-talet anses marklandet ha tillkommit.

Före mitten av 1200-talet tycks jord i Svealand ha definierats i avradsbelopp, inte i fasta jordetal.

Först med marklandets uppkomst fanns en fast delningsgrund att tillgå vid andelsskifte i byarna.

De ofta mycket små avradsbelopp som utgick tidigare behöver inte betyda att jorden var uppdelad på olika ägolotter. Istället var det troligen avraden som delades.

Det är också nu de nya sätten att mäta och ange hemman börjar införas. Det tidigare ”bondatal” utvecklades i och med mantalsbeteckningen som kan ses som ett jordbruk som försörjer en man och hans hushåll. Detta för att skapa bra grund för skatteuttag som skedde per gård och inte som i nutid per person. Vid denna tid börjas det att ta ut skatt av medborgarna.

1296 skrevs den första Upplandslagen. Efter det att Upplandslagen hade stadfästs slogs Tiundaland, Attundaland och Fjädrundaland samman till en enda juridisk provins, Uppland. Även Roden som Göksnåre tillhörde ingår här.

År 1300 anges befolkningen i socknen till drygt 270 vuxna personer.

Hertigarna Erik och Valdemar tvingade, genom Håtunaleken år 1306 och fredsförhandlingarna i juli 1310, till sej 2/3 av riket år 1306. Deras bror kung Birger fick bara 1/3-del. Vad som menas med detta är att bla Hållnäs blev förlänat till bröderna vilket i sin tur betyder att de hade skatterättigheten.

Hållnäs omnämns vid ett sådant tillfälle i skrift första gången i 1312 års markgäld, extraskatt, och skrivs då Holdanäs.

Namnet består av Hållen=Huld=”den dolda hamnen. Jfr hölja. Hållen är namnet på den nuvarande by som tidigare var en ö. Efterledet – näs = ”näset mot ön Hållen.

Orter i socknen som omnämns här är Vavd, Barknåre, Sikhjälma, Lönnö, Slada, Edvalla, Hjälmunge, Lingnåre, Edsätra, Julö och Hållen. Att Göksnåre inte nämns behöver inte betyda att byn inte finns. Göksnåre tillhör vid denna tid Valö socken och i uppräkningen över den socknens skattskyldiga bönder anges inte vilken by de tillhör. Om det finns någon som forskar kring Valö skulle man kanske genom uteslutning kunna se om det fanns bönder som tillhörde Göksnåre. Det är värt att undersökas.

Endast ca 20% av namnen Österleufsta är kristna år 1312 vilket är lite jämfört med trakter närmare Uppsala. I Hållnäs och Göksnåre torde denna siffra var minst lika låg vilket visar på traktens relativa isolering.

År 1317 tar kung Birger tillbaka skatterättigheterna för bla Hållnäs genom att, vid Nyköpings gästabud, fängsla och senare avrätta sina bröder, hertigarna Erik och Valdemar. Det innebär då att landet hamnar i inbördeskrig. På vilket sätt allt detta märktes av i Göksnåre är svårt att säga.

Träldomen, som varit starkt minskande sen 1200-talet, avskaffades formellt 1335. Alla dessa trälar som frigivits fram tills nu kan vara en del i den nykolonisation som sker i bla Hållnäs.

I slutet av 1300-talet när havsnivån är nere på dagens 4-meterskurva har stora arealer havsvik omvandlats till strandängar. Dessa kan då ha tagits i besittning för en jordbrukande kolonisation som resulterar i det Göksnåre som vi än idag kan känna igen oss i.

1341 omnämns byn Kärven.

Från 1300-talet fram till 1500-talet skedde en stor befolkningsminskning. Orsaken är inte helt klar men digerdöden/pesten som härjade ett antal gånger, varav den första 1350, var säkert en del i förklaringen. Se specialtext om detta.

En liten text från de svenska medeltidsbreven ger lite tidskänsla. Innebörden och omständigheterna är ännu inte undersökta.

SDHK:8281 Datum:19 feb 1363 Ort: Njutånger, Språk: svenska Utfärdare: Margit, Olof Håkanssons hustru. Innehåll: Margit, Olof Håkanssons hustru, upplåter till Anders Karlsson på Nils Peterssons vägnar all sin jord i Hållen i Hållnäs socken för det dråp som hennes make Olof Håkansson begick på Peter Ragvastsson i Hållen, Nils Petersson fader. Upplåtelsen sker enligt uppländsk lag med 8 uppräknade fastar. Om Anders inte nöjer sig med denna jord skall Margit eller hennes arvingar betala honom på Nils Peterssons vägnar eller hans arvingar 40 mark i reda penningar eller motsvarande värde instundande mårtensmäss (11/11), men jorden skall likväl stå i pant efter köpstadsvärdering. Extratext: På baksidan:10 (brevsignum för Strängnäs domkyrka, se registranten B 31, pag. 219, Sv. Riksark.) Sigillinformation: Av sigillremsorna saknas n. 2; n. 1 endast fragment; remsorna n. 3-6 bevarade; vid n. 5 ett obetydligt sigillfragment i brunt vax. Fastar: Peter Skulbjörnsson, lagman i Forssa prosteri, Tomas i Växsjö, lagman i Bollnäs prosteri, Kettil styreman, Jon Lang, Esbjörn i Borg, Martin i ”Thorkarlaby”, Jon Ingevaldsson, Gudmund i ”Nyuta”, forskälaman Fardjäkn unge. Sigillanter: Nils Djäken, fogde i Hälsingland, Fardjäkn unge, de båda lagmännen och två andra fastar

 

År 1409 omnämns Nyböle i skrift.

1450 härjar pesten.

1455 och 1456 råder stor missväxt.

Göksnåre omnämns i skrift första gången 15 januari 1490, skrivs då Götznor.

Betydelsen är inte helt klar. Ordet ”nor” i fornsvenska betyder ” sund, utlopp eller lagunvik. Götz finns som personnamn (Gustav) och betyder där ungefär ouppnåelig. Det skulle också kunna komma från god som i gott läge, edyl. Göt finns en del uppländska ortnamn och verkar kunna betyda källa, brunn edy.

S:et är då ett dativ-s och betydelsen blir då tex källans sund eller källans lagunvik. En annan tolkning skulle kunna vara tex Gustavssund, vilket skulle kunna anspela på den första nybyggaren eller någon kung.

Den troligaste tolkningen är källans sund eller källans lagunvik.

Omnämnandet finns i Upplands lagmansdombok från 1490-94 från det lagmansting som hölls i Rovsättra och där bönder från Göksnåre deltog. Göksnåre tillhörde då Valö socken.

Han som var med från Göksnåre 1490 hette Olaff Nielson. Nästa lagmansting för Valö socken hölls 1493. Då var Anders Ericson representant för götznörd som byn då skrevs.

Under medeltiden innebar landhöjningen att alla byar var tvungna att skapa nya fiskeplatser långt ifrån bolbyn, dessa har senare utvecklats till egna byar.

1509 drabbade kriget Öregrund. Den danske amiralen Sören Norby, vilken som länsherre höll sig med egen flotta och armé, hade år 1507 intagit Kastellholms slott på Åland och riktade nu sina blickar mot Roslagens kust. Den sommaren sändes budkavel till alla orter mellan Öregrund och Gävle om folkuppbåd. Allmogen rustade sig och drog under Michael Erikssons befäl till Hållnäs. Där slog de läger, beredda på fiendens angrepp.

Den 17 augusti sände knekthövitsmannen Bengt Månsson en skrivelse till riksföreståndaren. Månson hade samlat ett bondeuppbåd på Väddö och rapporterade att 16 danska fartyg låg i farvattnen. Singö hade plundrats och gårdarna bränts och han vädjade nu om förstärkningar. Det finns inga handlingar som beskriver vad som hände i Öregrund dessa augustidagar. Med tanke på att budkavel gått och härjningarna på det närliggande Singö var öregrundarna säkerligen förvarnande, och man kan förmoda att de satt sig i säkerhet i skogarna. Det blev därför knappast några “okristliga mord” enligt vad som uppges i många skildringar om Öregrunds historia. Vi vet bara att dansken kom, plundrade och brände. Förstörelsen blev stor, men troligen inte total, för det förefaller som om staden hämtade sig ganska snabbt efter hemsökelsen.

Den 6 april 1520 utkämpas ett stort slag, Långfredagsslaget, i Uppsala mellan svenska bondehärar och danska trupper.

Först under 1500-talets senare del gjordes ett försök att införa ett för Sverige rikstäckande arealmått, nämligen det geometriska öreslandet (Dovring 1951a, s. 131 ff., 195 ff.; Tollin 2008) Detta var en föregångare till tunnlandet och ska inte förväxlas med det öresland som är marklandets åttondel.

Under 1500-talet fanns i byn 6 hela skattehemman.

I Upplands handlingar kan man utläsa jordetalen dvs arealerna för dessa. De är inte angivna med namn utan bara uppräknade i storleksordning.

I storleksordning är de på: 5 öresland och 1 örtugaland (ca 8 hektar), 4 öresland och 2 örtugaland (ca 7 hektar), 4 öresland och 1 örtugaland (ca 6,5 hektar), 3 öresland och 2 örtugaland (ca 5,5 hektar), 3 öresland (ca 4,5 hektar), 3 öresland (ca 4,5 hektar) Dessa storlekar är inte desamma som vi finner i slutet av 1700-talet då vi har kartor och handlingar som tillhör skiftena att läsa. En ganska stor förändring sker över tid. Det största hemmanet ökar 4,5 hektar medan de andra ökar eller minskar med 1-2 hektar. Den totala arean för byns hemman ökar med 2 öresland vilket är lika med 3 hektar. Uppenbarligen har byns totala fastighetsyta varit i det närmaste oförändrad ända till 1780 då den samfällt ägda skogen delas upp på de olika fastigheterna. Om man ställer upp det som det skulle kunna vara så blir det som detta:

 

Hemman      1500              1600       1700          1780

Göksnåre      (ha)                (ha)         (ha)            (ha)

Nr 1                8                     8              12,5           12,5

Nr 2                7                     7              7                 5,5

Nr 3                6,5                  4,5           4,5             4,5

Nr 4                5,5                  4,5           4,5             4,5

Nr 5                4,5                  6,5           6,5             6,5

Nr 6                4,5                  5,5           5,5             5,5

 

Dessa hemman ligger till grund till de hemman som senare, genom hemmansklyvningar, utgör Göksnåres 12 frälse- och skattehemman om vardera ¼ mantal. Åtminstone fram till 1500-talet tilläts inte hemmansklyvningar utan kronan såg hellre att nya hemman bildades genom nyetableringar av mark.

Skattebonde Hans Persson i Nyböle angav år 1780 vid mötet om skogsdelning att hans hemman varit på ½ mantal i 1542 års jordebok.

Med tanke på att byns totala yta så är dessa arealer väldigt små men det stämmer väl med senare tiders skiften. Det var helt enkelt så att det bara var jordbruksmarken, och troligen inte ens hela den, som var de enskilda böndernas mark. All skog och allt vatten var byallmänning.

Hela byns totala areal var tusentals hektar.

År 1540 omnämns Kuggböle och Årböle i skrift.

Landhöjningen gör att havsviken in till Göksnåre grundar upp och blir ofarbar.

Öster om ”Genvägen” mot sommarstugorna ligger Båthusfjärden.

På en karta från 1780 ser man att den sitter ihop med Boviken (nu Handviken)

Då detta ligger på Göksnåre bys ägor är det högst troligt att Göksnåre tidigare haft sina båthus någonstans i denna fjärd.

Vid vägen som leder från Göksnåre norrut till Ängskärsvägen ligger Knarrvik.

Här var ett smalt sund ut till havet fram till början/mitten av 1300-talet. I det stora verket ”Norrlandsleden” av Christer Westerdahl,

nämns Knarrvik som ett exempel på geografiska namn som kan ha med båtar och sjöfart att göra. En knarr var ett vikingatida skepp vars längd var mindre än tjugo meter medan däremot både bredden och bordläggningens höjd var avsevärt större än hos det samtida långskeppet. Knarren kunde vara försedd med en enklare form av däck och var i huvudsak avsedd för segling. Det kan alltså vara att det betyder: Viken där knarrar lägger till

Samtidigt finns det naturligtvis andra möjliga förklaringar till namnet.

Vägen bör inte ha byggts tidigare än ca år 1400 och skulle då delvis ha kunna varit till för att ta sej till sina båthus här. Enligt en gammal karta från 1881 där dikning utfördes låg marknivån på 16 fot då vilket är 4,8m. Detta skulle innebära att detta sund slutade vara farbart (djup 0,5 m) redan år 1200.

Någon gång på slutet av 1500-talet grundas troligen Skaten (omnämns i skrift första gången 1627) År 1638 finns Jacob i Skathen omnämnd.

Hållnäs var ett skeppslag som tillsammans med flera andra bildade Norra Roden.

Under 1540-talet omnämns även bla. Malen, Önsbo, Kussil, Böle, Griggebo och Åddebo.

I Hållnäs socken saknas helt frälseägd jord på 1500-talet.

Närmaste högfrälsegods är Örbyhus slott i Vendel socken. Sex lågfrälsegods finns i de närmaste socknarna Hallsta i Tierp socken, Bro i Tolfta socken, Alby och Burunge i Vendel socken och samt sätesgårdarna Finnerånger och Holmsånger i Västland socken och Skärplinge i Österlövsta socken med tillhörande frälsetorp.

1556 syns en komet på himlen.

På en karta från ca 1805 nere i Kolhuset står det ”Göksnåra båthus” längst in i Handviken precis där vägen från skogen möter Skatenvägen.

Under denna tid ägnar man sej mycket åt svedjebruk.

Skogen används endast till husbehoven av bränsle, virke, bark mm.

Att huvuddelen av skatten på 1500-talet betalades i smör betyder att boskapsskötseln var en stor del i jordbruket,

From 1500-talet sker en allmän befolkningsökning.

Medellängden för kvinnor var ca 160 cm och för män ca 170 cm.

Östansjögårdarna är avgärdade från Göksnåre någon gång under senare delen av 1500-talet. Nyböle är dock omtalat redan 1409.

Älvsborgs lösen 1571 var en förmögenhetsskatt, som beviljades på herredagen i Stockholm år 1571 för att kunna återlösa Älvsborgs fästning från Danmark-Norge efter det nordiska sjuårskriget. Förmögenhetsskatten skulle utgöra 10 procent av undersåtarnas uppskattade lösöre (metaller, boskap)

Någon gång mellan 1583-93 överförs Göksnåre (tillsammans med Kuggböle, Nyböle och Årböle) till Hållnäs socken.

På östra sidan om Storberget, i Kvarnbacken ligger Husakällan.

Det är en träombyggd källa som har använts som bykälla för djuren och möjligen som offerkälla. Typisk datering är Medeltid till Nyare tid. Källan är belägen ca 50 m NNV om den lilla fors som bäcken bildar på väg ner för Storberget. Höjden över havet är ca 8 m. Det finns uppgifter om att man även på senare tid offrat tex pengar i denna källa.

Hållnäs 14:1          Källa, 1,5×1,5 m, fodrad med trästockar. Ännu vattenfylld, användes till kreaturen. Källan är inhägnad                                     med taggtrådsstängsel. Runt källans kant växa björkar, granar och aspar. Platsen där källan ligger                                         kallas Kvarnbacken. (Förstagångsinventeringen 1952)
Revideringsinventeringen 2013: Källan är inte inhägnad.

                                Orientering: Omedelbart V om gärdesgård i riktning N-S. /1952. (Gärdesgården finns inte kvar,                                                   min.anm.)

                                Terräng: Hagmark, vid dike.

                                Tradition: Källan har förr använts av Göksnåra by som bykälla. Kan möjligen ha använts som                                                     offerkälla. /1952. På ljudband finns intervjuer gjorda på 1950-talet, där en äldre kvinna berättar om                                         hur de på 1870-talet gick dit som ungdom, sjöng och offrade en slant. Banden finns möjligen hos                                                 Hembygdsföreningen i Hållnäs eller hos Landsarkivet./2013. (Banden finns hos Hembygdsföreningen                                       samt överförda till CD men jag har inte fått tagit del av dem)

Vid gränsen mot Malen finns ett gränsröse som kallas Kyrkvägsröset. Det är en stensättning ca 20 m in i skogen på norra sidan av vägen. Det är en gränsmarkering mot den angränsande byn Vavd.

Lite längre västerut finns inte mindre än fyra stycken röjningsrösen vardera mellan 12 och 30 m2 stora och 0,5 till 1,2 m höga. Dessa har uppkommit vid röjning av mark för nyodling. Den totala volymen på runt 60 m3 borde rimligen innebära att en ganska stor areal har röjts här. Höjden över havet är ca 8-9 m vilket gör att dateringen som tidigast kan sättas till år 600-800. Troligen är de yngre än så men de visar definitivt på en tid då dessa skogar på Malens sida av gränsen var åkermark som röjdes på sten under lång tid. På Laga skifteskartan över Göksnåre från 1780 ses att gränsen mellan skog och åker som finns på vägens södra sida vid infarten till Göksnåre då även fortsatte på norra sidan av vägen. Mot gränsen till Vavd var dock skog. På Vavds motsvarande karta ser man att Malens brukade arealer sträckte sej ända mot Ängskärsvägen och mycket längre österut än idag.

Stenmo är omnämnt i statens jordeböcker 1585 som kyrkoskattehemman.

År 1599 betalar Stenmo liksom Olarsbo en “hjälpskatt”.