Det finns ett antal uppgifter i denna folkräkning som är väldigt intressanta att notera, sammanställa och analysera. Det vi fokuserar på här är skolgång, inkomst och förmögenhet.
Skolgång:
I princip alla i byn hade endast gått folkskolan. Det fanns några enstaka undantag tex skogvaktare Carl Johan Svensson som hade någon form av påbyggnad eller lägre specialutbildning. Det är troligen utbildningen till skogvaktare som avses.
På landsbygden i Sverige hade ca 90% av alla över 15 år bara folkskola. I städerna var motsvarande siffra 75-80%.
Folkskolan skulle enligt lagen innebära att man gick 6 år i skolan.
En liten historik om skolan i Sverige säger detta:
18 juni 1842 fastställdes folkskolestadgan.
Först 1850 var folkskolor allmänt inrättade
1858 infördes småskolan, som med 1882 års folkskoleplan blev tvåårig. 1878 tog en normalplan för 6–7-årig skolundervisningsform fram, som med 1882 års folkskolestadga blev obligatorisk. 1919 samordnades småskola och folkskola helt. Även om den svenska folkskolan blivit berömd som 6-årig utökades den med tiden genom fortsättningsskola (sjunde och åttonde klass) som från 1877 fick statsbidrag. 7-årig folkskola lagstadgades 1936 och från 1950-talet började 8-årig folkskola bli lagstadgad.
Inkomst:
Kvinnorna hade ingen registrerad inkomst, det var männen som stod för den formella försörjningen.
För männen i byn låg inkomsten mellan 800 och 2000 kr/år.
Skogvaktare Carl Johan Svensson tjänade 2800 kr/år.
Som jämförelse finns följande uppgifter om Sverige år 1930.
Medelinkomsten i Sverige var för drängar 567 kr/år (1093 inkl. kost och logi)
För pigor var motsvarande siffror 434 kr/år (880 inkl. kost och logi)
Fasta daglönare ”i egen kost” hade 4,19 kr/dag på vintern och 3,34 kr/dag på sommaren.
Huggare tjänade i genomsnitt 5,19 kr/dag och körare med häst tjänade i genomsnitt 9,78 kr/dag.
Här ska nämnas att dessa löner var dubbelt respektive tredubbelt så höga vintern 1918-19 men sänktes till dessa nivåer vintern 1921-22.
Manliga arbetare inom industri, handel och samfärdsel hade i genomsnitt en årslön på ca 2865 kr, kvinnor hade i genomsnitt 1671 kr.
För arbetare inom tex verkstäder och järnverk var årslönen 2300-2600 kr.
För ”förvaltningspersonal” det vi idag kallar tjänstemän, var årsmedellönen som följer: Teknisk personal 5473 kr, kontorspersonal 3617 kr, butikspersonal 2477 kr.
.
Förmögenhet:
Allt ägande var normalt skrivet på mannen i huset vilket gör att jag inte funnit en enda kvinna med en registrerad förmögenhet. Det finns 2 egentliga källor till att ha en förmögenhet i byn 1930. Det ena är naturligtvis fastigheten med byggnader, mark och skog och det andra boskapen med de redskap som behövdes för jordbruket. De i byn som ännu inte friköpt sina gårdar benämndes arrendatorer och deras förmögenhet lvar obefintlig eller på på som mest 1 000 kr. De nyblivna hemmansägarna hade endast en mindre del skog och deras förmögenhet var mellan 1000 till 6000 kr. De gamla skattebönderna i Göksnåre nr 4 och Nyböle, 4 st, hade med sina skogsbestånd på 100 ha eller mer naturligtvis de största förmögenheterna. Den låg på 15 000 till 29 000 kr. Detta motsvarar förvisso inte mer än 450 000-875 000 i dagens penningavärde men samtidigt var det ungefär 10 årslöner för en arbetare i industrin vilket idag skulle vara ca 3,5 miljoner kr. Jämförelser i olika tider är svårt.