UNT 22/3 1920
Kyrkoherden i Hållnäs, O. Larsson, meddelar i UNT att man inom Göksnåre by har, genom hemmansägare L. E Larsson (Jimmys ffff, min anm.) ytterligare insamlat 153 kr och 50 öre. Slutsumman från Hållnäs blev 1057 kr som gick till behövande i Wien.
1923 anges 8 frälsebönder och 3 brukskolare i byn utöva kolning. Utöver detta kolade frälsebönderna i Stenmo, Magön och Olarsbo. I Årböle kolade en frälsebonde och en brukskolare.
1923 anges 8 st vara kol- och forbönder i byn och 3 var dagsverkare. Utöver detta var de i Stenmo, Magön, Olarsbo och Rångsen var både kol- och forbönder. I Årböle var det en kol- och forbonde och en kolbonde.
Jordbruksdepartementet presenterade 1925 en utredning rörande fiskerättsförhållandena vid rikets kuster. I den utredningen finns ett protokoll vid sammanträde i Skärplinge gästgivargård i Öster Löfsta socken den 19 juli 1920 för undersökning rörande fiskerättsförhållandena vid kusten av Uppsala län. Hela protokollet med, för Göksnåres del, intressanta delar markerade presenteras under Berättelser.
UNT 8/11 1923
Kommunfullmäktige hade möte 28 oktober. Bla utnämndes skogvaktaren CJ Svensson i Göksnåre (Fågelsången, min anm.) till suppleant till Brandfogden i 3 år från januari 1924.
UNT 7/3 1924
From 1925 uppdelades Hållnäs i 2 valdistrikt varav Göksnåre tillhörde det södra. Enligt notisen i UNT skulle Skaten tillhöra norra distriktet medan Ängskär skulle tillhöra det södra??
UNT 3/6 1924
Skogsvårdsstyrelsen vill tillämpa §18 i skogsvårdslagen. Svårföryngrade skogar definieras som skogar på rullstensåsar samt kustnära skogar.
Skogarna inom 1 km från havsstrandens innersta vikar betraktas som kustnära. Gränsen bestämdes senare till fäljande: Från en punkt vid länsgränsen mot Stockholms län, belägen 1000m sydväst om den starka brytningspunkten i länsgränsen sydväst om Rångsen, rak linje mot nordnordväst till Södersjöns sydöstra spets; Södersjöns östra strand till sjöns utlopp till Grymmarfjärden; nordnordväst i rak linje till västligaste hörnet av rågången mellan Skatviken i öster och Göksnåre i väster; nämnda rågång i nordlig riktning till den punkt, där den skär väg från Skatviken till Ängskär; sistnämnda väg väster och norrut förbi Handviken till den punkt där vägen skär utloppet från Båthusfjärden; rak linje norrut mot Vallbofjärds sydostligaste vik till den punkt, där linjen träffar väg från Ängskär till Wafd; sistnämnda väg västerut till avtagsväg till Flottskär; rak linje mot nordnordväst till den punkt i Stora Höllsjöns södra …
Förordnandet meddelades alla berörda byar, däribland Göksnåre.
1 januari 1925 börjar radiosändningar från Radiotjänst. Det finns 40 000 mottagare i Sverige men i Göksnåre finns ingen el så här får vi vänta åtminstone 16 år innan vi kan lyssna på radio.
1924-27 sker en stor ägostyckning i Göksnåre där Gimo-Österbybruks AB styckar upp och säljer av de fastigheter som bruket tidigare lagt under sej. Detta gäller i princip alla fastigheter utom Sörgården och Kumlet som fortfarande var självägda skattehemman. Bolaget behöll dock alla jakträttigheter.
Totalt var det 2783 ha som styckades varav man behöll 2501 ha som skog och fastigheter som uthyrdes till skogsarbetare.
De 5 ursprungliga hemmanen som Leufsta bruk köpt upp hade alltså i genomsnitt en areal på över 550 ha vardera.
1926 lades bruksrörelsen i Leusta ner. Den 20 november kl 02.00 stängdes hammaren av.
UNT 3/2 1926
E.A Löfgren i Göksnåre (Norrgården, min anm.) har berättat om kappkörningarna hem från kyrkan efter julottan. Man körde inte inte ända från kyrkan utan ifrån olika startpunkter som var lämpligt långt hemifrån de olika byarna. Startpunkterna kallades krogar och Göksnåre bönder hade sin ”Göksnårekrog” nära Malen.
UNT 30/4 1929
Körföreningen i Hållnäs höll söndagen 21 april sammanträde i kommunalrummet skrives till UNT. Ordf, Hemmansäg, JA Edman i Vafd (Rolf Edmans far, min anm.) hälsade de närvarande välkomna. Därpå föredrogs protokoll över det möte som hölls i Upsala i mars månad. I styrelsen invaldes he, äg. Karl Johansson i Vafd efter Axel Eriksson i Göksnåre (Göksnåre 2B, Min anm.) som flyttat ur socknen och suppl. hem. äg. Bernhard Eriksson, Göksnåre (Åsas farfar, min anm.) En livlig diskussion uppstod rörande belastningens storlek efter en häst. Denna fråga bordlades på grund av att den är för tidigt väckt. Antagligen kommer den att reglera sig självt.
Vid närmare efterforskningar kring detta framkommer att körföreningen var ett slags fackförbund för hästkarlarna som utförde körslor. Det är Bernhard Erikssons barnbarn Åsa som hjälpt mej med den informationen. Det var både kol åt bruket och timmer åt skogsbolaget som kördes. Den fråga om belastningen efter en häst som diskuterades blir mer förståelig, det handlade om hur mycket last en häst skulle dra.