När magasinet byggdes 1758 kunde båtar med djupgående 13 fot gå in.
Leufsta skeppade ut stångjärn och in spannmål.
Klubbudden och Bredbådan förseddes med sjömärken 1738
En militär karta från 1725 över Stockholms län visar hur vägen från Forsmark går mot nordväst norr om södra Åsjön. Detta är troligen häradsvägen som kommer fram i byn på Björkeholms mark. Fram till denna tid var detta en av två häradsvägar till Hållnäs.
Den tappar i betydelse redan innan detta århundrades slut.
1753 infördes den Gregorianska kalendern i Sverige istället för den Julianska som hade för många skottdagar så att årstiderna förskjöts med tiden. 11 dagar togs bort i slutet av februari för att komma ikapp.
År 1755 bodde ca 230 personer i Göksnåre. Detta inkluderar de utspridda torp och gårdar som tillhörde Göksnåre.
Medellivslängden för kvinnor och män var ca 37 resp. 34 år.
14 oktober 1760 stadfästes byordningen för Göksnåre. Se separat kapitel om detta.
År 1765 införs husförhörslängder.
År 1769 finns dokument om en storskiftesdelning
1770-talet råder svår hungersnöd.
1778 dör Charles de Geer (30/1 1720-7/3 1778) och hans son Charles de Geer (8/3 1747-13/1 1805) tar över.
1778 års kungliga initiativ blev signalen till en kursändring i synen på sexualitet i Sverige. Tidigare hade staten sett det som sin uppgift att spåra upp och bestraffa utomäktenskapliga förbindelser, men efter 1778 överfördes sexualiteten successivt till en strikt privat sfär. Gustav III ville alltså råda bot på ett samhällsproblem och minska det folkliga lidandet. Kvinnorna skulle inte längre behöva frukta för hårda straff bara för att de satte utomäktenskapliga barn till världen.
Följderna av lagen lät inte vänta på sig, men de motsvarade tyvärr inte målsättningen. I och med att sexualiteten avkriminaliserades behövde männen inte längre ta samma ansvar som tidigare. Före 1778 hade fäderna till utomäktenskapliga barn tvingats träda fram och ge modern ekonomiskt stöd. Efter 1778 stod det i praktiken fäderna fritt att ignorera mödrarnas behov. Betydligt fler kvinnor än tidigare drabbades av fattigdom och vanära.
Ojämlikheten mellan könen ökade i bondesamhället. För barnen blev effekterna inte sällan katastrofala. För det första gick de automatiskt miste om sina fäder. För det andra valde flera kvinnor att lämna barnen vidare till barnhus, där många avled under första levnadsåret.
På en karta över skogsdelning och Storskifte från 1780-84 anges ”skogvaktarens” för Snickars.
Det finns 9 st fastigheter (hemman) markerade förutom skogvaktare och båtsman.
Båtsman Friskman är skrivet så att man skulle kunna tänka sej att det är torpet Skäret.
Sydväst om innersta delen av Båthusviken ligger en liten äng med namnet Båthusdalen. Torpet Stenmo tilldelas 115 tunnland skogsmark.
1780-talet i allmänhet och 1783 i synnerhet var mycket kalla. Vulkanen Laki på Island spydde ut så mycket i atmosfären att vintern 1783-1784 blev extremt kall.
1789 utförs en rågångsbestämning i byn Kallnäs. Byn tillhörde det ursprungliga Göksnåre men såldes till De Geer 1669. Nu är marken uppdelad på många ägare/brukare som alla är arbetare på olika sätt på bruket. Det är en brokig samling arbetare som omnämns: Dagakarlen Nils Löfström, avlidna dagakarlen Fritaligs döttrar, dagakarlen Erik Simonsson, skytten Tjäder, byggmästardrängen Anders Andersson, Tegenborgs änka, snickardrängen Jan Carlbom, sjöman Nils Löfström och fiskardrängen (!) Jan Carlbom. Dessutom har Årböle by och bruket vissa delar.
I Bondeboken för 1790 omnämns skogvaktaren Eric Andersson och 9 st frälsebönder.
Enligt Bruksboken för 1791 drar De Geer in ca 900 riksdaler i räntor från de 9 frälsebönderna i Göksnåre. Från den avgående skogvaktaren Eric Andersson får han 6 riksdaler.
Bruket bygger en stuga åt skytten Olof Holm. Den kostar 957 riksdaler.
Samma år byggs en skogvaktarebostad i Kärven till skogvaktare Mats Engström. Kostnaden blir 482 riksdaler.
Barnamördaren Sjudar-Jan blir 25 januari 1797 den sista att avrättas i Österleufsta socken. Död- och begravningsboken anger att han hette Jan Ström, var född i Tolfta, var omkring 30 år gammal och att han var saltpetersjuderidräng. Han halshöggs, mistade högra handen och steglades. Han blev inte begraven.
Det skedde vid socknens avrättningsplats vid Vidväg (platsen finns markerad med skyltar som man ser från vägen på höger sida efter Vidväg i riktning mot Tierp)
Han hade den 7 maj samma år dödat sin dotter Helena Ström 2 ½ år gammal. Där anger samma bok att hon blev våldsameligen ihjälslagit av sin egen fader.
Hans hustru hade förlupit honom och han måste ha sin lilla dotter med sig vid salpetersjudningen. Hon kinkade och till slut rann sinnet på honom och han slog helt sonika ihjäl henne.
Jan är troligen född 16 mars 1765 med fader (saltpetersjudare) Isac Ström, Tolfta.
Mer uppgifter om honom är:
Johan Ström. Salpetersjudardräng. Gift med Katarina Ramström, född ca 1770, dotter till borgaren och glashandlaren i Öregrund Daniel Ramström (ca 1742-10/5 1810) och Anna Katarina Flinta (ca 1740-23/4 1810) Gifta 1770 i Katarina församling i Stockholm. De dog i Hedesunda.
Barn:
Johan Peter Ström, född 20/4 1791 i Tierp socken.
Helena Ström, född 30/1 1793 i Tierp socken. Fadern Johan anges bo i Leufsta socken.
Om detta stämmer var dottern Helena drygt 4 år när hon mördades och Jan själv var knappt 32 år när han avrättades.
Alla inblandade med efternamnen Ström, Ramström och Flinta var av resandesläkt
Vår båtsman på denna tid tillhörde Armens flotta eller som det också kallades Skärgårdsflottan. När man var till sjöss var man uppdelade i matlag om 8 man.
Om man läser Spisordning för Armens Flotta 1796 så ser man vad de fick sej tilldelat. Jag har här omvandlat det till nutida enheter och enskilda portioner
På morgonen han: ca 27 g sill eller smör samt 4 cl brännvin
Till middag fick han: 80g fläsk och 1,4 dl ärtor eller
54 g sill, 1,4 dl ärtor och 2,5 dl havregryn eller 1,4 dl salt kött, 2,5 dl havregryn
Alltid: 4 cl brännvin.
Till Aftonmål fick han: knappt 2 g smör, 2,2 dl korngryn och 4 cl brännvin
Man kan sammanfatta det så att kost bestod normalt av gröt och ärter med torkat kött eller fläsk eller salt strömming till sovel. Till detta kom också bröd bakat av rågmjöl, s.k. ”knallar”, som var så hårda att de måste ligga i blöt innan de tuggades. Som dryck användes brännvin utspätt med vatten.